Kan också tycka att folk i Sverige är väldigt inskränkta och ibland kan man nästan bli lite rädd att vara för annorlunda för allt ska vara på ett specifikt sätt. Tror det var ännu värre bara för 30-40 år sedan då man inte fick vara annorlunda. Kontrasten att svenska är så rika och beresta men ändå så inskränkta på något sätt blir lite förvirrande för mig ibland. Älskar mitt land dock.
Förresten vad pluggade du efter gymnasiet? Vad jobbar du med och vad jobbade du med i Paris? Var det enkelt att få jobb i Kph? Bra lön?
Tack för fina tankar, drabbas ofta av samma känsla.
Ju mer man vet om världen utanför vårt land, desto mer komplicerat blir perspektivet. Medvetenheten måste ändå vara av godo, även om man samtidigt lider av sin egen passivitet...
Är just nu i USA som utbytesstudent och har varit här sen slutet av augusti. Och något som jag har insett och som har gjort mig ledsen är att jag har märkt hur jäkla steela vi svenskar är!! Varför pratar vi inte med varandra? Och va mycket alla bryr sig om hur de ser ut och hur de framstår på sociala medier?! Who cares? Här får folk verkligen ha sin egna klädstil, en del går t.o.m runt i pyjamas i high school, något som aaaaldrig skulle hända på ett svensk gymnasium! 90 % av Sveriges tonårstjejer ser ju likadana ut.. Känns som att svenskar verkligen inte kan släppa loss utan alkohol i kroppen
Tack för ett bra inlägg! Kan bara hålla med dig. Det känns som vi har lite "bara det ser bra ut utåt" mentalitet, vi donerar ju 100kr till välgörenhet väljer miljöpåsen på Ica. Det är kanske dags att gå utanför sin box och få ett annat perspektiv på saker och ting..tyvärr är det nog för bekvämt i boxen.
Åh. Detta är ett av mina "favoritämnen" om man nu kan kalla det för det. Jag håller med dig i allt du skriver och känner väl igen mig i Karins kommentar ovan. Svenskar anses så himla inne, beresta och alltid först med det senaste men samtidigt verkar en större del av befolkningen helt sakna perspektiv. Jag älskar Sverige som land men har otroligt svårt för svenskar generellt. Svenskars inställning och sätt att leva var faktiskt en ganska stor orsak till att jag ville flytta utomlands och se något annat. Här i USA där jag bor är folk otroligt pratsamma och socialt kompetenta. Man hejjar på främlingar hela tiden. Man ursäktar sig direkt om man anser sig vara till minsta besvär. Man behandlar varandra med respekt. I Sverige skiter folk i varandra. Åker du buss får den gamle, gravida eller sjuka stå upp. Alla sitter med näsan i sin telefoner för att göra den senaste statusuppdateringen på FB. Man går in i varandra utan att bry sig. I Sverige är det bara jag, jag, jag. Folk är ofantligt utseendefixerade och helt besatta av vad dom har på sig. Alla ser ut som kopior livrädda att sticka ut på alla sätt och vis. Jag anser svenskar vara trevliga när man väl lär känna dom men otroligt ängsliga. Man lever enligt mallen om att gifta sig, skaffa barn, hus och åka till Ullared två gånger om året som höjdpunkt i livet. Passar man inte in i den mallen anses man konstig.
Ååå vilket bra skrivet inlägg!
Blev faktiskt lite rörd då jag tänker precis likadant!
Vi är så bortskämda i det här landet & klagar alldeles för mycket på meningslösa saker.
Fin blogg i övrigt :)
Kram vännen