När man är för gammal för att vara ute till klockan sju

 
Igår blev det först middag hemma hos mig med Isabelle och Anna, och sedan kom även Van förbi och Annas kompis Linus. Efter lite drinkar så drog vi vidare ut. Två personer i sällskapet skulle tillo Moriskan och tre till Babel. Det senare för min del. Där var typ alla utom vi 18 år. Jag fick visa id-kort i dörren dock vilket gav mig den där egotrippen som jag behövde. Det känns ju bra att jag i alla fall inte SER UT som 31. Vid två började dock åldern (ni fattar jag jag är ironisk va?) ta ut sin rätt och jag tyckte mest att den höga musiken var jobbig. Efter lite protester från tjejernas sida kramade jag dem hejdå, hoppade upp på cykeln och kände en enorm tillfredställelse att jag inom 10 minuter skulle få ligga i min sköna säng. Jag märker att jag prioriterar helt andra saker nu än för 10 år sedan. Då kunde jag vara ute till kl 7 på morgonen utan att reflektera över konsekvenserna av det. Nu börjar jag titta på klockan vid ett och tänker "oh no, jag kommer tvingas sova till kl 11 om jag ska känna mig utvilad i morgon"
 
Förresten så hade jag nya örhängen på mig igår. Från Pilgrim och köpta på rea inne på Magasin du Nord i Köpenhamn. What else? 90 % av alla smycken jag bär är antingen från & Other Stories eller Pilgrim.
 
Weekend | |
#1 - - Louise i Milano:

Haha, I hear you! Klockan tre ar mer eller mindre maxgransen, och uttrycket "det ar ju en dag imorgon ocksa" kanns mer och mer relevant ju aldre man blir! :)

Svar: Hahaha jag vet! Tänk för tio år sedan tänkte man aldrig "att det är en dag i morgon också".
Christine&OtherSweetStories

#2 - - Nasha:

Jag är precis likadan. Var alltid på klubben till stängningsdags förr och nu orkar man knappt till kl 2. jag tror det delvis beror på att man jobbar. Suger musten ur en. Fin bild på dig! :)

Svar: Haha ja precis! Så är det :) Tack ska du ha!
Christine&OtherSweetStories

Upp