Det där med att få vardagen att gå ihop
Bilden är från förra helgen, men min frukost ser faktiskt nästan exakt likadan ut idag. Lägenheten har inte förändrats särskilt mycket heller. Lika stökig nu och allt som låg på soffbordet för en vecka sedan ligger kvar där än. All cred till singelföräldrar för jag vet inte hur de får sin vardag att gå ihop MED barn. Jag är ensam och hinner ändå aldrig städa, tvätta, diska eller handla mat. För det mesta ser det ut som andra tredje världskriget slagit ner hemma hos mig. Särskilt dagar då jag tränar eller går ut efter jobbet för då orkar jag knappt tvätta bort mitt smink när jag kommer hem. Sedan ser jag de där perfekt städade hemmen på bloggar i Sverige och tänker "hur tusan gör de för att hålla det så fint?!". Inga gamla kvitton eller räkningar på golvet, inga dammråttor i hörnen och alla prylar är perfekt uppradade där de ska vara. Ser det verkligen ut så eller skjuter de bort allt i ett hörn för att fota det andra, och sedan vice versa?
Fast jag är ju faktiskt inte en särskilt ordningssam person. Hela jag är lite all over the place. Fråga bara mina vänner eller kollegor, de vet. Om jag inte hoppar på fel buss eller tappar mobilen i marken så glömmer jag mina saker på fel ställen.
Nu ska jag lata mig en stund innan tvättstugan blir ledig kl 11. Efter det är det full rulle och fixardag här hemma.
Fattat inte heller hur andra hinner med. Har alltid nåt att ta tag i hemmet som man inte hinner. En på mitt jobb frågade mig hur jag kan vara så stressad när jag bor själv. Jaaa bra fråga. För jag förstår inte själv. Man hinner helt enkelt inte med. För mkt att göra på för lite tid. Sen inbillar jag mig att det ibland är en avlastning om man bor två för då kan man hjälpas åt och det blir mer tidseffektivt. Men det beror också på vem man bor med. Men barn på detta med. Ja jag förstår inte hur folk får ihop det. Då bor jag också i en etta. Haha.