I'll come back when you call me
När Julia hälsade på mig i Paris hösten 2009.
Ikväll fick jag äntligen en pratstund på skype med syrran. Min fina lillasyster som jag saknar så mycket. Såklart flyttade hon till London precis när jag kom hem från Paris i somras. Damnit. Ibland känns det helt ärligt riktigt tomt här utan henne. Men jag hoppas att jag får tid till en liten weekend i den engelska huvudstaden senare i vår. Jag har redan lagt undan pengar till det, hehe.
Nu har jag börjat packa lite smått och som vanligt kämpar jag med min optimism för vad som faktiskt kommer bli använt under helgen. Visst behöver man fyra par byxor, fyra kjolar, fyra BH:ar, tre klänningar och tio linnen på 5 dagar? Eller? Nej kanske inte.
Nu går jag och lägger mig. Det är nog bäst, innan den här packningen går överstyr...
Du får se det positivt med att din syster bor i London och att det då finns möjlighet att åka till en storstad lite då och då :)
Förstår hur du känner!
Tack för omtanken. Fast det är inget som går smidigt när något ska göras kring adoption. Alltid nåt krångligt papper som ska fyllas i och med otydliga instruktioner. Blir galen varje gång :/
Kul ändå att du tycker jag är en god människa trots att vi inte känner varandra :)