When you leave your heart out

 
Det blev lite av en radiotystnad efter Berlin, vilket inte riktigt var meningen. Jag kom hem till en tråkig nyhet som "threw me off balance". En person som inte Människor som lär känna mig kan nog se mig som ganska öppen och att jag gärna delar med mig av mig själv och mitt liv. Jag har tyvärr en tendens att släppa in människor i min mest privata sfär som sedan sviker mitt förtroende. Det kommer med en viss cynism och det tar ganska lång tid innan jag verkligen förlitar mig på de jag lär känna.
 
Hela livet handlar om relationer, vare sig det är relationen till sig själv eller andra människor. Relationer är inte alltid lätta att hantera, för samtidigt som man behöver öppna upp för att kunna släppa in så kommer det med en viss sårbarhet. När man tar bort plåstret som skyddar såret så öppnar man upp för infektioner. Vissa relationer hjälper till att läka såren. Andra öppnar upp dem igen, och kanske blir det så infekterat att det tar lång tid att läka. Det gör att jag behåller det där plåstret på. Det tar för lång tid för mig att läka och plocka upp bitarna igen.
 
Samtidigt kan man inte leva livet så för till slut har man bara sig själv att förlita sig på, och det blir ganska ensamt. Jag bara önskar att människor ibland överraskade mig på ett positivt vis, och inte svek mitt förtroende på det mest förutsägbara sättet. Som den här gången. Jag öppnade upp mitt hjärta och det slutade med att jag blev sårad. 
 
Så idag tillåter jag mig själv att knappt göra någonting alls. Jag tänker bara ha en dålig dag och sikta på att i morgon ska jag gå vidare och släppa taget. "Let it go, let it go", som Stina brukar sjunga för mig när jag ältar saker och har svårt för att gå vidare. Nu ska jag diska och packa upp resväskan efter Berlin, och lyssna på min favoritlista på Spotify. Ett städat hem och bra musik får mig i alla fall oftast på bra humör.
 
 
//Sorry for the radio silence. Life came in between. I got bad news as soon as I got home and that threw me off balance. Relationships are difficult. You need to open up your heart to let people in, but that also comes with a vulnerability. To rip off a band-aid an leave a wound exposed is like a roussian roulette. You either get help healing it, or get left with a really bad infektion. Those infektions are sometimes really difficult to get rid of. So I leave my band-aid on most of the time. Except for now, and it left me exposed and hurt. 
So I'm letting myself have a bad day and tomorrow I will move on and let things go. There's no point in dwelling. Life is too short for that.
 
C'est moi | | 3 kommentarer |
Upp