What reflects upon us
Jag fick en fråga från en läsare vars svar jag tyckte förtjänade ett eget inlägg. Det här är nämligen ett ämne som jag diskuterat med andra tjejer som bor eller har bott i Paris.
Kommentar:
Hej, är i Paris och det är knappt någon kille som spanar in mig alls. Är inte narcissist som kräver alla killars uppmärksamhet, men de flesta killar verkar kolla bort och ingen har kommit fram. Nu klär jag mig rätt konservativt och är ej blond/vit (adopterad från Brasilien).. Innebär detta att man anses ful i Paris? Alla andra tjejer jag träffat (förvisso svenskor och amerikanskor - de flesta blonda) verkar få massa uppmärksamhet från de franska männen..
Min syn på det hela:
Är man blond och blåögd får man ofta mycket uppmärksamhet i länder där etniska skandinaver anses som exotiska. Det är fakta. Jag måste erkänna att jag kände mig väldigt osynlig helt plötsligt när jag flyttade hem till Sverige och helt plötsligt var "en i mängden". För det ÄR faktiskt smickrande med den där uppmärksamheten. Det ska jag inte sticka under stolen med. Däremot så handlar det inte bara om hur man ser ut, utan även om ens karisma och utstrålning. Jag har flera vänner i Paris som inte är blonda, eller ens ser särskilt skandinaviska ut, men de får ändå uppmärksamhet från andra. Just för att de blir attraktiva med sin charm och personlighet.
Sedan ska man fundera på VARFÖR man faktiskt vill ha uppmärksamhet, för oftast handlar det om ett bekräftelsebehov som bottnar mycket djupare än så. Klart att det är roligt när det motsatta könet lägger märke till en, men om man hänger upp sig på det så blir man osäker, och det syns utåt.
Jag tror att vi har någon slags kollektiv bild i Sverige om hur man ska se ut och vara som kvinna. Vältränad kropp, men ändå smal. Naturligt sminkad, men perfekt hy. Fransförlängning, men det ska helst se ut som att vi inte har något smink alls. Samtidigt som vi vill hitta någon att dela livet med, så ska vi vara så oåtkomliga för killar för de är ju ändå assholes allihop. Jag märker hur mycket press det är och det skrämmer mig lite. Varför har vi ett så stort behov av att sträva efter perfektion när det gäller utseende?
Fransyskor har sällan smink, låter håret vara naturligt, tränar sällan och är mycket mer konservativa än vi svenskor. Det håller på att förändras med nya generationer, men generellt så upplevde jag inte alls lika stor utseendefixering när jag bodde i Frankrike. Kanske är det därför som killar från andra länder tycker att svenska kvinnor är exotiska och spännande? Vi är mer liberala och trots att vi anses vara ett av världens vackraste folk, så spenderar vi timmar framför spegeln varje morgon för att göra oss "naturligt vackra". Samtidigt spelar det ju ingen roll om du har restylane i läpparna, eller gelénaglar, och blont långt hår, för i slutändan så är det inte det som avgör om någon faller för just din personlighet.
Så sträck på dig, lägg på ett leende och visa att du har en spännande och unik karaktär så kommer andra lägga märke till dig.