NEW BLOG

 
 
 
Vänner, det är dags för en nystart för min del. Förändringar är bra, även om jag ibland kan tycka att de är lite läskiga, och just nu är det just vad jag behöver. Jag blev kontaktad av finest.se som undrade om jag ville blogga hos dem, och jag såg det som en spännande nystart. 
 
Så numera hittar ni mig på finest.se/christinestories.
 
 
Denna bloggen kommer finnas kvar tills vidare, men arkivet har jag fått hjälp med att flytta till den nya bloggen. Så alla inlägg om Paris, resor jag gjort och i princip hela mitt liv de senaste 7 åren (!!) följer med. 
 
Min blogg är ingenting utan alla er, så jag hoppas verkligen att ni kommer följa med. 
Vi ses på andra sidan! ♥
 
 
//Here we go. The changes I was talking about was the fact that I have a new blog. 
YOU'LL FIND IT HERE! I hope you'll follow me there :)

Ibland behöver man bara skriva av sig, radera och gå vidare

 
Jag hade ingen bra start till min morgon, och skrev därför ett negativt och argt inlägg. Några av er hann säkert läsa det, men jag kände bara att, nej. Jag behövde nog bara avreagera mig och det finns inget tråkigare än att vakna till att läsa om andras frustration. Så jag bestämde mig för att radera texten och skriva om det. 
 
Nu ska jag försöka hitta tillbaka till mitt skrivarflow (vilket försvann för att jag spenderade 1 timme med att försöka lösa ett problem med min dator). Min nya favoritmacka är knäckebröd med parmaskinka, keso och peppar. Sjukt gott! Det blev en sådan till frukost, och så kaffe såklart. Jag behöver kaffe och peppande musik idag. 
 
Idag ska jag ha en hemmadag och hämta ny energi.
 
1. Skriva fram till klockan halv ett
2. Gå till Willy's och handla lite gott och nyttigt till lunch (= snällt för min mage som just nu inte mår så bra)
3. På eftermiddagen unna mig lite tid i solen. D-vitamin och lite solbränna på kroppen är exakt vad jag behöver.
4. Skriva lite till innan middagen. 
 
PS, jag är snart klar med mitt lilla bloggprojekt. Hang in there people. Snart får ni veta nyheten!
 

YOU ARE AMAZING, JUST THE WAY YOU ARE.

 
Ikväll var jag på säsongens sista streetdance-klass, och det kändes nästan vemodigt efteråt. Jag hade en så himla bra känsla efter klassen och ville liksom dansa mer, typ varje dag! Haha. Kanske borde jag köra några gånger under deras sommarklasser.
 
Mitt självförtroende har ihaft en liten dipp idag, inte beträffande mitt utseende, utan vad jag kan och är bra på. Det här med att söka jobb när man dessutom har existentiella livsfrågorär inte helt lätt. Efter klassen kände jag mig däremot stark, peppad och glad, så jag var tvungen att dela med mig av det till första bästa person. Eller personer. När jag kom in i omklädningsrummet så stod tre unga tjejer, som nog inte var äldre än kanske 16 år (eller så var de yngre - tycker att det är så himla svårt att avgöra ålder för alla tonåringar ser typ fem år äldre ut än jag gjorde när jag var 16, haha), och klagade på diverse saker om sig själva i spegeln. "För breda axlar", "ser ut som en man" (kan ju säga att denna bruden var en naturlig skönhet och långtifrån maskulin).
 
Då kunde jag inte låta bli att säga till dem "Ni är fina precis som ni är tjejer, börja inte klaga för då kan ni aldrig sluta sen". De skrattade och sa "tack", sedan skrattade de lite åt sina fjantiga anklagelser på sig själva. För det är precis vad det är att kalga på sig själv, fjantigt. Hur ska vi någonsin bli nöjda med vårt utseende om vi alltid strävar efter perfektion? Jag blir liksom så ledsen av alla unga tjejer som hittar fel på sig hela tiden och känner att de måste ha fejkläppar, skitstora silikonbröst och en massa extensions i håret för att bli accepterade. Självkänsla sitter inte i utseendet och kan inte förbättras med restylane, tre lager smink eller fransförlängning. Det sitter i tryggheten att vi duger som vi är, oavsett utseende. Det tål att upprepas, särskilt i denna utseendefixerade bloggvärld.
 
Och med detta så ska jag nu ta en dusch och sedan cykla typ 400 meter bort till min kompis Lucie och käka middag. Vi har inte träffats på jättelänge nu så det är på tiden. Bilden är förresten från Rom, där jag var i mars med just Lucie.