Through the eyes of a three year old

 
 
Min första dag i Sverige mötte jag upp min bror och brorson på Malmö Sjöfart & Tekniska museum. Där finns flygplan, gamla bilar, flygplan och ånglok. De har även en rolig del där man kan testa olika spel och andra prylar som kräver logiskt tänkande och lite teknisk kunskap. Pussel, dragkamp och roliga speglar. Jag undrar vilka som hade mest roligt där, jag och brorsan eller lillen? I källaren finns dessutom en ett lekrum där man kan klättra och leka på flottar, ett sjörövarfartyg och en grotta med rutschkana. Lilla Melvin blev alldeles till sig när vi kom ner till bilarna och sprang som en tokig till hippie-bussen där vi skulle köra från lejonen som var efter oss. Ibland är det så uppfriskande att se världen genom ett barns ögon. Leka och vara lite barnslig i stället för sådär tråkigt vuxen.
 
Jag kan verkligen tipsa småbarnsföräldrar att gå dit vid ett Malmöbesök. På vardagar är det dessutom inte så mycket folk och det kostar inte mer än 40 kr per person (för vuxna)
 
 
 

New Scarf

 
 
Det här inlägget skulle kommit upp i morse, men hamnade i utkastet. Vet inte vad som hände där. Det har varit dåligt uppdaterat här senaste veckan, jag vet. Tiden räcker helt enkelt inte till. Om ändå dygnet hade 50 timmar i stället för 24. Det hade varit bra. Det är kyligt i Paris igen, i alla fall på morgonen. Däremot är det blå himmel och runt 12-13 grader på eftermiddagen. Dessutom slipper jag den där jäkla snålblåsten i Malmö. Hade det varit lite varmare hade jag tagit på mig min nya sjal från Gina Tricot som jag köpte i Sverige. I morgon ryktas det om 18 grader så vi får väl hoppas att vädergudarna inte avviker från det spåret. 
 
Jag drömde förresten en sådan skjukt rolig dröm i natt. Jag skulle leda Emmy-galan tillsammans med Ellen de Generes. Det var så verkligt att jag när jag vaknade undrade i några sekunder om inte det hade hänt på riktigt. Det var lite som att jag var gjord för att leda en gala. Jag har nämligen en hemlig dröm att en dag stå på scen igen. Fast den är hemlig så säg inte det till någon...
 
 

Vacation's Over

 
 
Fem dagar går snabbt och nu är jag redan tillbaka i Paris. Det känns faktiskt lite vemodigt. Jag hade gärna velat stanna längre.
 
Jag landade på Charles de Gaulle - efter en väldigt smidig resa (om man jämför med resan till Sverige) - strax innan kl 22 och sedan tog det inte mer än 30 minuter in till Paris. När jag åkte från min lägenhet i onsdags morse glömde jag slänga soporna och gav Janneke i uppdrag att gå dit och slänga dem åt mig. Tyvärr glömde hon helt bort det så när jag kom hem stank min lägenhet sopbil. Väldigt fräscht. Jag var i alla fall väldigt tacksam över att kom kom och mötte mig vid Opéra när jag kom med flygbussen då jag hade gett henne min nyckel till porten. Så slapp jag gå hem till henne med all min packning för att hämta den. Jag har fina vänner.
 
Nu ska jag dricka en kopp te innan jag stupar i säng. I morgon är det tillbaka till jobb och vardag. Det är slut på semestern med andra ord. 
 
 

Like music to my ears

 
 
Jag behövde ett par nya hörlurar och sprang på de här från Happy Plugs när jag var inne i en Telenor-butik. De finns i flera olika färger, som guld, turkos, rosa, blått och vitt men jag tyckte att silver passar bra till det mesta och var lite roligare än de vanliga vita och svarta. Jag är verkligen jättenöjd med dem så jag ville tipsa er som bor i Sverige (eller utlandsboende som snart ska på Sverige-besök) om det. 
 
De kostar 199 kr och har en mic så man kan använda dem som handsfree.
 
 

Turist i sin egen stad

 
 
Då min mamma inte har internet hemma, har jag inte kunnat uppdatera sedan jag kom till Sverige. Dessutom märker jag hur beroende jag är av egentid och hur mycket jag uppskattar att få lite tid för mig själv. Utan att prata eller lyssna. Min mamma är ju helt överlycklig att jag är här, men själv känner jag att det blir intensivt att spendera 48 non-stop med andra människor omkring mig utan att få åtminstone en timme för att återkoppla. Så jag tog cykeln och smet in till stan. Just nu sitter jag på mitt favoritkafé som jag försöker gå till varje gång jag är i Malmö och snyltar på deras WiFi. Jag har hunnit avverka två kaffe, en kanelbulle och en kärleksmums.
 
Det är för övrigt riktigt skönt att vara här, men det är samtidigt lite ovant. Jag har vaknat de två senaste morgnarna och för en sekund undrat lite förvirrat var jag är. Igår höll jag på att svara någon på franska. Några gånger har jag kommit på mig själv att tänka "oj, de är svenskar", när jag jag går förbi två personer som pratar med varandra. Sedan kommer jag på det uppenbara: Jag ÄR ju i Sverige. Jag måste använda google maps för att hitta till adresser jag inte besökt på några år och stannar för att fotografera platser jag gått förbi femtioelva gånger i mitt liv.
 
 
Det känns lite som att vara turist i sin egen stad. 
 
 
 

See you again soon

 
 
Nu sitter jag på Orly och väntar på flyget. Jag blev lite sen från jobbet så jag gjorde det smarta draget att ta en taxi från jobbet till flygbussen. Det var i alla fall planen, men väl på Champs-Elysées insåg jag att det plus flygbussbiljetten skulle kosta mig lika mycket som en taxiresa till flygplatsen. Hoppade av vid Tuileries, armbågade mig (bokstavligt talat) genom en hord spanska turister som tog upp hela jäkla trottoaren och släpade ner min resväska i metron i stället. Självklart var det helt meningslöst att stressa överhuvudtaget för nu är flyget försenat. Dessutom glömde jag mina bättre hörlurar på jobbet så kommer inte kunna kolla på serier på flyget. Är det inte typiskt?
 
Fast vad gör det egentligen? Om några timmar är jag i Sverige!
 
Vi ses om fem dagar la France.
 
 

I better get used to it

 
 
Våren tog en paus och in kom höstigt och ruggigt väder. Usch vad jag frusit idag. Så ni som befinner er på de nordliga breddgraderna i Sverige och fortfarande har vintertemperaturer kan trösta er med att det inte är mycket bättre här i Paris. Dessutom är det väl lika bra att jag vänjer mig vid kyligare temperaturer nu när jag åker till Sverige i morgon, då det tydligen ska bli 7 grader och regn hela helgen i Malmö. Det verkar som att jag får ta fram höstjackan igen. Jag kan inte låta bli att fundera över om jag inte borde tagit den här resan i maj i stället. Fast det viktigaste är ju att jag får njuta av fem dagars 100 % Sverige-semester med familj och vänner. Jag längtar redan efter att få lägga mig i den där sköna DUX-sängen hemma hos mamma och sova utan att bli störd av sopbilen klockan halv sju på morgonen. Det ska bli så skönt med en paus från jobb och Paris. Det behöver jag just nu.
 
Jag behövde förresten en ny datorväska inför resan, så jag sprang in på Fnac på vägen hem och plockade första bästa. När jag kom till kassan frågade tjejen bakom disken om jag ville använda rabatten jag hade på mitt klubbkort - vilket resulterade i att jag endast betalade 7 euro för den. Tack för det!
 
Nu ska jag packa det sista inför i morgon. Jag åker direkt efter jobbet så jag kan absolut inte glömma någonting viktigt hemma i morgon bitti.
 
 

Getting back on a healthy track

 
 
Jag har fått en släng av magkatarr igen. Jag märker verkligen hur stressen från vissa saker just nu påverkar min kropp negativt, och jag känner igen det från 2009 innan jag flyttade till Paris. Så fort jag flyttade hit försvann problemen och jag hade endast några milda besvär 2-3 gånger under det året. Nu har de kommit tillbaka igen, och allt oftare. Halsbränna, sura uppstötningar, svullen mage, hungrig men ingen aptit, sömnbesvär... Ursäkta infon, men med tanke på att det finns en hemsida som heter magkatarr.se, antar jag att jag inte är ensam i vilket fall. Att käka Omeprazol regelbundet är inte särskilt hållbart, och dessutom vill jag inte spendera nästa helg i Sverige med att lida av det här. 
 
Så jag har satt upp regler för mig själv dessa fyra dagar innan jag åker, för att få rätsida på det:
 
1. Ingen stress. What. So. Ever. 
2. Gå och lägga mig tidigt så jag får ordentligt med sömn
3. Ingen dator efter kl 22 (för det gör att jag får svårt för att varva ner)
3. Regelbundna mattider, och två mellanmål mellan frukost och lunch, samt lunch och middag
4. Ingen choklad, och inga kakor!
5. Aldrig kaffe på tom mage, och inte innan lunch.
6. Bra och mild mat som fisk, ris och kycklinggryta
7. Gå upp i tid så jag slipper stressa på morgonen och inte hoppar över frukosten
8. Tidiga middagar (förbereda kvällen innan i fall jag kommer hem sent)
9. Ingen alkohol (den här regeln borde jag nog gått efter i fredags, men men)
10. Viktigast av allt: Inte oroa mig.
 
Vad tror ni. Kommer jag kunna hålla det här? Jag började bra idag och åt inte lunch för sent, plus att jag gjorde en nyttig smoothie till efterrätt som faktiskt var riktigt god. Den innehöll frysta hallon, banan, bladspenat, morot, gojibär, ingefära, naturell yogurt och så lite honung och vaniljsocker för att göra den lite sötare. Den blev faktiskt riktigt god!
 
 
 

The day I never left Sweden

 
 
Marie ville att jag skulle skriva om när jag lämnade Sverige "på riktigt". Nu vet jag att hon menar, den dagen jag fysiskt åkte från Sverige, och jag kan säga att jag inte riktigt minns hur jag kände då. Jag har ju faktiskt flyttat från Sverige tre gånger. Varje gång känns det märkligt, men eftersom jag fortfarande har kvar min lägenhet i Malmö, ser jag det inte som att jag helt flyttat. Jag står liksom med ena foten i Sverige fortfarande. Jag hade nog blandade känslor sist jag packade ihop min lägenhet. Jag var glad över att åka, men kände samtidigt en viss sorg att än en gång flytta långt bort från familj och vänner. Att leta i minnet och söka efter vilka känslor flytten till Frankrike gav mig, fick mig att tänka på det här med att lämna sitt land själsligt. Att mentalt ställa in sig på att flytta från sitt hemland och de vanor man levt efter. Jag tänker på de som flyr från sitt land för att de är tvungna. På grund av krig, diktatur, hot eller politiska åsikter. Tänk om jag hade varit tvungen att flytta från mitt land? Nu har jag valt det själv och kan åka tillbaka när jag vill.
 
Jag tror att man aldrig riktigt lämnar sitt hemland. Det finns alltid där i bakgrunden, som en osynlig kuliss. Jag är svensk och kommer alltid vara det. Alltid ha de där vanorna, värderingarna och livsfilosofin som är typiskt för oss som växt upp i Sverige. Det här med att uppskatta naturen, en ren miljö och det där enkla utan krusiduller. Ärligheten och det informella oss människor emellan. Jag kan gå in i en butik och prata med butiksbiträdet som att personen i fråga är min ”polare”. Det gillar jag, och jag kan ibland känna som att jag vill göra samma sak här. Det där mysiga som är typiskt för vårt land tar jag med mig hit. Just ”mysa” är ett ord som inte direkt används någon annanstans än i Skandinavien (kanske även i Finland?), och representerar lite hur vi är tycker jag. Vi tycker om när det är hemtrevligt och bekvämt, inte sant? Det har jag tagit med mig hit till Frankrike och jag minns att jag aldrig riktigt trivdes i lägenheten jag och Christophe bodde i tillsammans, för det var inte mysigt.
 
Hur som helst är jag övertygad om att ens bakgrund och hemland alltid finns där, oavsett om man bott utomlands i ett år eller tjugo. Jag tror det är samma oavsett om ens föräldrar och farföräldrar är etniska svenskar, eller om man har rötter från ett annat land och kultur. Jag är dessutom otroligt tacksam över att kunna få ta lite av varje. Att jag kommer från ett land där vi kan leva fritt och röra oss utan hinder eller rädsla för vårt liv. Tänk så lyckligt lottade vi är!
 
Hur känner förresten ni som är svenskar med utländska rötter? Eller som gjort tvärtom mot det jag gjort? Alltså flyttat till Sverige från ett annat land. Hur känns det för er?
 
 
UPDATE: Inlägget är redigerat! 
 
 

Tequila

 
 
Efter ett träningspass efter jobbet igår, blev det drinkar vid Oberkampf med några kollegor. Det gäller att väga upp det nyttiga med någonting onyttigt, eller hur? Vi drog sedan vidare mot Parmentier och en bar där medelåldern var runt 40 år och musiken var riktigt dålig. Vi sa "what the hell", köpte några Gin&Tonic och dansade ändå. Vid halv tre började gäspningarna komma och magen kurra, så när de andra skulle gå vidare till en klubb hittade jag en överfull nattbuss vid Republique som skulle gå till Place de Clichy, och åkte hem till min säng. Jag var riktigt nöjd över att ha sluppit betala en taxi över halva stan.
 
Idag känner jag mig förvånansvärt pigg (trots att Thomas beställde in tequilashots, haha). Jag ska iväg och möta upp en vän för lunch i solen. Jag tänkte även köpa någon fin present till min framtida brorsdotter. Ja, alltså i maj blir jag faster igen. Längtar!
 
 

Mina intressen

 
 
Det här med framtidsplaner var tydligen någonting flera av er ville veta, men jag tror jag behöver fundera lite över det innan jag avslöjar det här. Jag är lite i limbo just nu känner jag. Ni vet, varken här eller där. Mitt hjärta kan inte riktigt bestämma sig.
 
Natta undrade vad mina intressen är. Jag var tvungen att fråga mig själv: Vad tusan är jag intresserad av egentligen?
 
Jag har aldrig direkt haft en hobby som jag jämt hållt på med. Ni vet, som typ blockflöjt, målning, tennis eller ridning. När jag var liten spelade jag piano, men jag kom aldrig längre än till att kunna första stycket på Für Elise och början på "Nu tändas tusen juleljus" (jag var tydligen besatt av den sången när jag var liten och tvingade farmor att sjunga den för mig innan jag gick och la mig... året om). Jag var inte särskilt konstnärlig heller. En gång när jag försökte mig på en akvarellmålning, ställde sig pappa bredvid mig och sa över min axel: "Nja, det där var ju ingen höjdare". Tack pappa för den egoboosten liksom. 
 
Någonting jag dock alltid älskat är sång och musik. Så länge jag kan minnas har jag sjungit i tid och otid. Överallt och till allt. Musik är någonting jag inte kan tänka mig att vara utan.
 
Matlagning är ett stort intresse hos mig. Jag gillar att exprimentera och krydda lite efter behag. Improvisera med ingredienserna. Jag älskar att laga mat till andra och bjuda på trerätters. Jag känner någon slags tillfredställelse när jag ser att min mat uppskattas av andra.
 
Jag gick teaterlinjen på gymnasiet, och det sitter kvar ännu idag. Jag kan inte se en film, pjäs eller musikal utan vilja vara med. Jag kommer på mig själv att vilja hoppa in i handlingen. Även dans tycker jag mycket om.
 
Slalom är nog den enda sporten jag nästan alltid utövat, och när alla mina coola vänner gick över till snowboard stod jag fast vid skidor. Nu var det däremot 6 år sedan jag sist stod i en skidbacke, så det får faktiskt bli en skidresa i nästa vinter.
 
Träning är även det ett intresse. Jag mår bra när jag tränar regelbundet och kommer nog alltid göra det, på ett eller annat sätt. 
 
Hade jag tiden och pengarna, skulle jag resa större delen av året. Resor ger mig en känsla av frihet och lycka. Jag älskar att vara på väg någonstans, vare sig det är en plats jag besökt tio gånger, eller en ny upplevelse. Jag har en lång lista på platser jag skulle vilja besöka innan jag kolar! 
 
Sedan är bloggen min stora hobby såklart. Jag tycker så mycket om att skriva och utveckla mig i ord och meningar. Få positiv feedback för mina ord och känna att jag fortfarande har så mycket att skriva om. Ibland när jag tittar tillbaka på gamla inlägg, tänker jag att jag inte alls var lika bra på att skriva då. Det har liksom växt fram. Kärleken för foto har även det växt fram på senare år. Även om jag nog alltid tyckt om det, så är det först nu jag känner att jag kanske har talang för det. Dessutom är det ju så roligt att titta tillbaka på dem och tänka "åh, den där dagen minns jag!".
 
 
 
Ja, nu vet ni lite mer om vad jag är intresserad av.
 
 

Thank you for being you

 
 
Alltså. vad ni är gulliga. Vad har jag gjort för att förtjäna så snälla, smarta, omtänksamma och roliga läsare? Jag får aldrig några elaka kommentarer, bara sådana som går rakt in i hjärtat och gör mig alldeles rörd av tacksamhet. Inte bara för att ni säger så snälla saker och ger mig komplimanger för mina texter eller bilder, utan också för att ni peppar och vågar vara ärliga. Ni anar inte som jag sitter och ler eller skrattar för mig själv för vissa av era härliga kommentarer eller mail. Antingen för att ni skriver så roliga saker, eller för att jag känner igen mig i era erfarenheter och tankar.
 
TACK för alla fina ord på det förra inlägget. Ni ska bara veta vilken skillnad det gjorde på min smått sega dag. Om jag kunde, skulle jag ge er alla en stor kram. SÅ mycket tycker jag om er.
 
Jag har för övrigt listat alla frågor och annat ni önskade här (tack för den med "framtidsplaner" by the way! No pressure såhär på tröskeln till 30 år, haha...) att jag skulle skriva om, och förvandlat det till rubriker. Jag ska försöka bocka av några stycken i dagarna som kommer.
 
Jag är så glad över att vara hemma i min mysiga säng och äntligen få titta på senaste Hart of Dixie. Det blev aldrig av igår eftersom jag pratade med min fina Linnéa i stället. Nu ska däremot ingenting så hindra mig från att dregla över Wade Kinsella.
 
Ha en riktigt fin kväll hörni!
 
 
 

Positive

 
 
Inte för att jag är den typen av person som har förmågan att bara låta andras orättvisa handlingar bara rinna av mig, men jag ska verkligen försöka koncentera mig på det som är positivt från och med nu. Livet är för kort för att låta idioter dra ner mig i ett miserabelt ekorrhjul på grund av deras dåliga självkänsla och behov att trycka ner andra för att må bättre själva. 
 
Jag tänker försöka fokusera på det som är bra i mitt liv. Jag har massor med vänner som jag har roligt med och som tycker om mig för den jag är. Jag har en fast inkomst och kan hitta på roliga saker när jag är ledig. Jag ska åka till Sverige på semester om en vecka. Jag har superfina kollegor som lyser upp min dag med knäppa skämt och genuin omtänksamhet. Jag har inga obotliga sjukdomar eller brutna ben. Våren är på ingång och med det kommer gladare parisare. Jag har lyckats ta mig ur en relation som fick mig att må dåligt, lyckats hitta eget boende och allt detta i ett land som inte är mitt eget utan att ha min familj nära. Jag tror att jag måste börja "give myself som credit" för sådant jag faktiskt lyckats åstakomma, i stället för att tänka på det jag inte lyckats åstakomma.
 
Framförallt så är jag inte den som beter sig illa och en sak är säker:
 
"Karma is a bitch".
 
 
Nu tänker jag kolla på nyaste avsnittet av Hart of Dixie, äta några bitar Gott & Blandat samt måla naglarna i en ljus vårig färg. Sådant får mig att må bra och det är den känslan jag tänker sikta på från och med nu. 
 
 
 

Ice Cream

 
 
För att få den här smått tråkiga tisdagen att kännas lite bättre, tänkte jag gå bort till Amorino på lunchen och köpa mig en glass. Ibland är det sådana små lyxiga element i vardagen som gör den lite roligare. Vi har 22 grader här idag (svensk sommar!) så det är helt klart glassväder. Jag måste säga att jag älskar Paris den här tiden på året. Solen, ljusa kvällar och de stigande graderna gör att livet känns lite extra behagligt.
 
 

Avenue Montaigne

 
 
För den som har en stor shoppingbudget inför sitt besök i Paris - eller bara har som hobby att gråta över alldeles för dyra designerkläder i skyltfönster - är en avstickare till avenue Montaigne ett måste. En av Paris mest exklusiva gator, som ligger mellan Champs Elysées och Alma-Marceau. Här hittar du Céline, Marni, Ralph Lauren, Chanel, Jimmy Choo, Prada, Dior, Paul & Joe och andra svindyra modehus. Vissa har sin egna trädgård och ståtliga staket med gulddetaljer. För den som känner för att lyxa till det när magen börjar kurra, och samtidigt spana på en och annan kändis, finns den hypade restaurangen L'Avenue någonstans i mitten. Det finns en stor chans att du råkar hamna bredvid Beyoncé och Jay-Z om du äter lunch där. Det vill säga, om du pungar ut sådär 40 euro för en sallad. Det är för övrigt samma ägare som Hôtel Costes, ännu ett ställe för överpriser (märks det att jag är en snål jäkel?).
 
 
Om du börjar vid Metro Franklin Roosevelt, och går längs avenyn, så har du till slut den här vyn framför dig:
 
 
Så även om du inte har råd att köpa en Chanel 2.55 för 30 laxar, så får du ett riktigt vackert Eiffeltorn i tröstpris. OBS: För Anonyma Shopoholics är söndagar bästa dagen att besöka denna eminenta gata. Då är alla butiker stängda.
 
 
 

Christine&Paris


This blog is about a Swedish girl living in the French capital. I write about the real Paris life, not the glamorous one. It's mostly a bittersweet symphony.


I work in e-marketing, can't picture a life without traveling, eat far to many pastries for my own good, never get tired of taking pictures of La Tour Eiffel and am constantly dealing with cultural chocks.

All pictures are taken by me, if nothing else is said. Please ask for permission before you borrow them.

BIENVENUE!

To get in contact with me:
christinesblogg@hotmail.com


RSS 2.0