I'm no superman

 
 
Den här bilden tog jag på vägen hem från jobbet. Till höger ser ni byggnaden jag jobbar i. Det var så himla fint med solen som höll på att gå ner på andra sidan, men det syns inte från det här hållet. Jag kan bara tänka mig hur härligt det är på sommaren att sitta ute och äta lunch med småbåtshamnen som utsikt. En av er undrade om jag kunde berätta vad det är jag jobbar med. Som jag sagt tidigare så skriver jag inte ut företaget jag jobbar för. Detta för att bloggen är min personliga sida, med mina egna åsikter och reflektioner. Jag vill inte på något sätt att det länkas till företaget jag jobbar för.
 
Vad jag kan berätta är att jag jobbar i Köpenhamn inom resebranschen, med marknadsföring som ansvarig för den svenska marknaden. Jag sköter kampanjer, nyhetsbrev, kontakt med svensk media, översättning, innehållet på hemsidan och samarbeten med olika företag. Det är väldigt mycket att lära sig, framförallt med det tekniska som inte alltid blir som jag vill, men så fort jag fått in en rutin ska det nog gå bra.
 
Däremot borde jag troligtvis lyssnat på kroppen denna veckan, för jag börjar känna av att den behöver vila. Jag har någon slags infektion i kroppen som inte försvinner, antagligen för att jag tvunget ska leka "superwoman". Ibland får man inse sina begränsningar. Nu blir det en kopp te och lite kaka framför en serie.
 
 
 

Photoshop Workshop

 
 
Det är kallt nu. Jag tippar på 4 grader såhär på morgonen. Så jag har full utrustning med varm höstjacka, basker och handskar. Dessutom min nya kofta/stickade kavaj från ONLY. I löv it. Snygg och varm.
 
Jag har förresten gått och blivit sjuk. Så himla typiskt. Fast samtidigt så var det kanske lika bra att det hände nu och inte om en vecka, lagom till min helg i London. Idag har vi Photoshop workshop på jobbet med vår grafiker. Det är egentligen enda anledningen till att jag sitter här på tåget och snörvlar i stället för att ligga hemma i sängen och kurera mig. Jag får se hur jag mår efter lunch. Blir det inte bättre får jag nog åka hem tidigare.
 
 

Eating out in Copenhagen - Madklubben

 
 
I lördags åkte jag över till Köpenhamn och mötte upp ett gäng härliga tjejer för middag och drinkar. Min franska vän Rosalie var i stan tillsammans med några kompisar. Vi hamnade på Madklubben som ligger på Vesterbrogade, ett stenkast från Hovedbanegården (Köpenhamns centralstation). Ett hippt ställe med stora lokaler och en riktigt skön atmosfär. De har en ganska sparsam meny, men riktigt god mat av bra kvalitet. 
 
Jag har hört att det ska vara dyrt att gå ut och äta i Köpenhamn, men måste säga att jag hittills fått intrycket att det faktiskt är ganska humana priser. Kanske blir jag förblindad av den danska kronan, men jag tycker ändå att 185 DKK är helt ok för en huvudrätt och ett glas Chablis (som är lite dyrare än till exempel Riesling eller Chardonnay). Det blir omkring 230 svenska kronor, vilket det skulle kostat i Malmö, om inte mer.
 
Jag ser fram att utforska mer av Köpenhamns restaurangutbud framöver. Om ni har några tips tar jag gärna emot dem!
 
 

I morgon är en annan dag

 
 
Helgen som gick var precis sådär som helger bör vara såhär på hösten. Tid för mig själv, träning, trevlig utekväll i Köpenhamn, vila, mysig fika med Emma, god söndagsmiddag på Lilla Torg och vackert höstväder. En perfekt mix av allting.
 
Måndagen kommer däremot inte gå till världshistorien som den bästa dagen på året. Det var en sådan där dag då jag helst hade velat ligga kvar i sängen. Inte på grund av jobbet, men för att jag var så fruktansvärt trött. Det var en massa tekniskt strul för förstörde mitt humör på morgonen och sedan gick det liksom inte att vända på steken. Det känns dessutom som att jag håller på att bli sjuk. Jag tog en lång varm dusch när jag kom hem och nu ska jag bara laga ihop lite pasta-pesto. Sedan tänker jag krypa ner i sängen och titta på lördagens Så mycket bättre
 
I morgon är en annan dag. En pigg och frisk sådan, förhoppningsvis.
 
 
 

Amadeus

 
 
Det har varit en ganska fullspäckad vecka, både vad gäller jobb och privatliv. I torsdags bjöd Isabelle med mig för att se pjäsen Amadeus, som gått på Malmö Stadsteater ett bra tag nu. Jag tror att detta var sista veckan. Hennes pappa, som även är en vän till min familj sedan jag fortfarande gick omkring i blöjor, är med i pjäsen. Det var länge sedan jag såg honom i en pjäs nu men han var lika bra som vanligt. Hela pjäsen var faktiskt riktigt bra. Några utdragna monologer här och där, men överlag var det en bra föreställning med riktigt duktiga skådespelare. Så där fick jag min kulturella dos för veckan. Dessutom med ypperligt sällskap.
 
Min helg har varit riktigt bra, men mer om det senare för nu ska jag iväg till gymmet och köra core med Stina. 
 
 

Monaco

 
 
Här kommer lite bilder från Monaco, som jag ju glömt att blogga om. Tyvärr hade vi tajmat in vårt besök veckan innan landets årliga yacht show. Vita tält var uppställda längs hela hamnkajen, vilket skymde utsikten från restaurangerna. Så gick det med hela den idén att sitta med ett glas rosé och blicka ut över hamnens lyxbåtar. I stället hamnade vi på ett lunchställe som till och med fick Jensens Böfhus att kännas lyxigt. Polisen som rekommenderade Stars n' Bars var inte vår favorit efter det, om vi säger så. Han trodde säkert att vi var några jäkla turister. Pff! 
 
Men det var roligt att ha sett detta lilla skatteparadis. Ett miniland i bergen som ligger inklämt mellan Italien och Frankrike. Nästa gång jag åker dit vet jag i alla fall att jag inte ska gå till Stars n' Bars.
 
 
Kasinot Monte-Carlo, som var mycket mindre än vi föreställt oss.
 
Det här att gå runt i shorts... åh vad jag saknar det!
 
Det fanns många lyxhotell...
 
... och lyxbilar. Här ser ni en Jaguar, till exempel.
 
Efter den misslyckade lunchen hittade vi hit. Jag hade inte direkt gråtit om jag vaknat till en sådan här vy varje dag.
 
På strandpromenaden hittade vi äntligen ett rikitgt mysigt ställe. Efter lite god glass och ett glas rosé i den varma eftermiddagssolen glömde vi allt som hade med Stars n' Bars att göra.
 
Zlatan och jag har tre städer gemensamt nu. Själsfränder skulle man kunna kalla oss.
 
De stora yachterna hade man inte insyn till, tyvärr. För visst är det kul att stå och kika in på dem medan de försöker äta lunch oberört? Det tyckte i alla fall jag när jag var i st Tropez.
 
Det är ganska fint. Ändå.
 
För info
 
Buss 100 går mellan Nice och Menton, med stopp i Monaco på vägen. Det är rikigt billigt dessutom. Pris? 1,50 euro. Alltså knappt 15 spänn!
Staden ligger på bergssluttningar, så för att ta sig högre upp finns hissar som går genom bergsväggen. Riktigt häftigt, och praktiskt.
 
 

All of your pieces

 
 
Ibland kan sådana triviala saker göra vardagen lite roligare och få en att tänka positivt. Som att få prata av sig med någon som står en nära, upptäckten av att ens favoritprogram kommit ut med två nya avsnitt och en skål med glass i sängen. Ungefär så såg min tisdagskväll ut och jag somnade men en skön känsla i kroppen. Ibland glömmer jag att leva i stunden. Att se de där elementen i livet som ljusar upp och nyanserar. Dessutom har jag faktiskt en hel del att se fram emot nu i höst. Som resan till London, kryssning till Oslo, födelsedagar (däribland min egen), jobbresa till Litauen, fester, julmiddag med jobbet, besök från vänner och ett spännande projekt på jobbet. Som sagt. Det gäller att se livet från den ljusa sidan.
 
Förresten, där Monaco-inlägget som dök upp på bloggen igår råkade jag av misstag radera. Jag skrev om det lite och det kommer upp senare idag i stället. 
 
 
 

Phase Two

 
 
Jag var nära på att strunta i träningen idag, men en vän övertalade mig att pallra mig dit. Sagt och gjort. Fyra km kondition och så mage, rumpa och rygg. Och lite armar och bröst. Ja, i princip allt. Nästan. I vilket fall var jag ganska stolt över mig själv efteråt. Jag tror att jag behöver träningen nu för att inte bli deppig. Jag känner hur jag gått in i fas två i hela den här "flytta tillbaka till Sverige"-omställningen. Panikfasen. Det börjar bli jobbigt nu. Jag stör mig på saker och blir nästan galen på att alla är så "buffliga". Är det så svårt att inse att man inte äger gatan och be om ursäkt om man stöter in i någon? Sedan jag kom hit har det kanske hänt mig en gång att någon bett om ursäkt för att de gått in i mig eller tackat mig för att jag släppt fram dem/hållt upp dörren. En av gångerna sa jag demonstrativt "ja men varsågod då!" till en av dem. Han log bara helt oförstående. Ja men varför ska jag tacka? Det är ju ingen annan som gör det. Eller det här med att ta för sig utan att bry sig om andra i sällskapet. Det finns ingen artighet i det här landet och det irriterar mig.
 
Jag pendlar mellan att vara glad och känna mig lika låg som Glocalnet. Alla är upptagna med sitt, eller sina pojkvänner. Jag kan inte klandra dem. Vet ni, det suger att vara singel och återinflyttad på hösten. 
 
Nu förstår jag vad några av er menade med att "det är svårare att flytta hem till Sverige än till Frankrike".
Snälla säg att det blir bättre med tiden?
 
Nu ska jag se Grey's Anatomy. Min tröst just nu är att jag har hela säsong 10 framför mig. Föresten så skulle detta bli ett positivt inlägg. Jag antar att jag behövde skriva av mig.
 
 
 

Vinnaren av bloggtävlingen...

 
... är...
 
 
Ellinor!
 
 
Såhär skrev hon:
 
Tänker att bloggen framför givetvis kommer att innehålla en del tillbakablickar på Paris och Frankrike, men framför allt så mycket nytt och spännande. Vad sägs om Christine&Other stories. Det anspelar lite till nuvarande namn där bloggen handlar om DIG men numera också allt annat runt omkring i ditt liv - stort som smått. Other stories som sagt. Att du sedan är väldigt förtjust i butiken med samma namn får vi bara se som en sammanträffande...eller ;)
 
 
Varför valde jag det här namnet då? 
 
Först det första gjorde jag en liten twist av det, efter ett förslag från Anna, som föreslog Sweet Life. Just för att jag gillar sötsaker (hehe, bra där) så mycket. Då jag gillade Ellinors förslag, dels för namnet men även för motiveringen, så la jag till sweet. Jag tyckte ni alla hade väldigt fyndiga och genomtänkta förslag. Det var med andra ord svårt att välja. Så jag frågade ett gäng vänner och det förslaget vann i majoritet. Därför fick det bli det som tilltalat mig allra mest från första början. En kompis berättade att Gynning hade någonting liknande. Hade jag inte haft någon självrespekt hade jag snott hennes fyndiga namn rakt av.
 
Grattis Ellinor! Presentkortet och resekitet från Europaweekend kommer med posten.
 
Tack alla ni som deltog! Kanske kommer det fler sådana här tävlingar. Man vet aldrig.
 
 
Nu ska jag bara få upp en ny header. Med tanke på hur snabb jag är med att ta tag i sådana här saker kommer det nog bli mot slutet av veckan. 
 
 

Universal interior questions

 
 
Det blev ingen teater idag, så jag gick in på Åhléns på vägen hem och "åh:ade" lite över vackra karamellskålar och ljusstakar. Även om jag verkligen kunde se den där skålen stå på mitt soffbord med färgglada karameller i sig, blev det inget köp. Dels för att jag vill spara inför London, men också för att jag inte riktigt vet i vilken ände jag ska börja. Jag känner mig nästan lite överväldigad nu när jag äntligen får inreda hemma. Det är liksom för mycket och jag är inte van vid att faktiskt kunna göra fint hemma då jag inte prioriterat det på fem år.
 
I Paris undviker man att vara hemma för oftast bor man i en lägenhet som skulle få toaletterna på McDonald's på T-Centralen att verka trevliga. Inte ens en burk luftfräschare skulle ta bort lukten av mögel. Det är inte värt besväret med andra ord och de flesta bryr sig inte om hur det ser ut hemma. De går ju dessutom in med skorna så med städningen är det lite sisådär. I Sverige spenderar man väldigt mycket tid hemma och jag får lite prestationsångest av alla perfekta hem. Själv är jag nöjd bara över att inte behöva sova på en obekväm bäddsoffa och mitt största inredningsbekymmer är hur jag ska fylla min halvtomma bokhylla. Jag vill göra det fint, men känner mig lite kluven. Jag vet inte vad jag behöver allra mest. Kanske får jag ta det i etapper med det jag behöver mest först.
 
Jag har fortfarande inte bestämt mig för vad jag ska beställa för det där presentkortet till exempel. Är jag tråkig om jag köper traktörpannan? 
 
 
Nej, jag får lägga det där i-landsproblemet åt sidan. Nu ska jag se ett avsnitt av Grey's innan jag går och lägger mig. I morgon är det jobb som gäller och då kommer jag ha en hel del att göra.
 
 

Hey Mr DJ, put a record on

 
 
Nu är jag tillbaka i storstan efter en helg på Skånes östkust. De senaste två dagarna har varit så sköna och avkopplande. Jag har blivit bortskämd med god mat och uppassad på alla möjliga vis. Väldigt välbehövligt må jag säga, När jag skulle åka till tåget och stod vid bussen kom jag på att jag glömt mitt manus, så pappa körde ikapp bussen för att ge mig det. Världens finaste pappa och bonusförälder har jag nog minsann. 
 
Jag gick genom pappas vinylsamling (jag märker ju varifrån jag fått mitt brinnande intresse för musik) när jag var där. Tänk att vi gått från vinyl, till kassett, till CD, till minidisk, till mp3, till iPod, till Spotify, till musik i mobilen, till... ja vad mer? Allt detta under de snart 30 åren jag levt. Ganska fantastiskt ändå. Undrar hur det hade varit om vi fortfarande hade haft vinylplattor nu? Typ mini-vinylplattor med en bärbar spelare. Det hade varit lite coolt, faktiskt. Fast jobbigt att vända skivan efter fem låtar.
 
För tillfället sitter jag på Espresso House och har ätit en sen lunch med en god kopp cappuccino, men ska nu bege mig bort för att repa vår pjäs. 
 
 

Så mycket bättre

 
 
Jag drog ut på en löptur längs med stranden innan middagen. Eftersom jag inte tog med mig kameran, av förklarliga skäl, så bjuder jag på några gamla bilder från i somras i stället. Kivik riktigt fint och jag märker att jag mår så himla bra när jag kommer hit. Jag får så mycket energi av det.  
 
Vi sitter och tittar på Så mycket bättre. Åh vad jag gillade Orups svenska tolkning av Ola Salos Echo Chamber. De två artisterna får mig att tänka på mina tidiga respektive sena tonår. Orup lyssnade jag på när jag var runt 13-14 år, och The Ark spelade vi på varenda fest när jag var sådär 18-19 år.
 
 
Det är för övrigt ett av få svenska program som jag alltid tittat på under alla mina år i Paris. Paradise Hotel skulle jag endast se om jag fick betalt i tresiffrigt per minut. 
 
 

Countryside Living

 
 
Jag har inte rört många knop sedan jag kom ut hit på landsbygden. Jag äter, sover, kollar på Grey's Anatomy och glider runt i mina skönaste myskläder. Dessutom försöker jag hitta bilder till en ny header. Jag vet verkligen inte hur den ska se ut och jag önskar nästan att jag hade gått en kurs i grafisk design och photoshop vid ett tillfälle i mitt vuxna liv. Sedan är det ju det här med domännamnet - det går ju inte att ändra. Alternativet är att starta en ny blogg, men då dör ju den här med allt sitt innehåll. Jag får klura på det där. 
 
Nej, nu ska jag äta lite lunch och se ett till avsnitt av Grey's. 
 
 

If I were in Paris this weekend

 
Det ryktas om 25 grader i Paris. Hade jag varit där nu i helgen hade jag nog satt mig på en uteservering i morgon förmiddag med en stor café crème och plöjt genom några kapitel ur en bok medan jag sneglar på människor som struttar förbi. Åh, jag kan sakna det ibland. Just att strosa runt på Paris gator och känna den där storstadskänslan. Spontanfika med en tjejkompis och mysig middag ute med ett gäng vänner, följt av en helnatt på något ställe vid Parmentier. Så hade min helg kunnat se ut, om jag vore i Paris.
 
Det är riktigt skitväder i Skåne så jag vill helst bara sitta inne med en kopp te och en bra bok. Därför flyr jag från stan i helgen och sitter as we speak på tåget bort till Österlen. Det ska bli skönt att gå runt i myskläder, äta god mat, läsa och spendera lite tid med pappa och Ewa. 
 
Vad hittar ni på i helgen? Och var befinner ni er? Det vore så kul att veta var i Sverige/världen ni sitter och läser.
 
 

Carrots for breakfast?

 
 
På mitt nya jobb serverar de frukost varje morgon. På fredagar är den lite extra "lyxig" med färska bullar, juice, nutella och ost. Jag tycker att det är en fin gest från deras sida. Därmot förstår jag inte riktigt det här med att äta morötter på morgonen. Det står alltid en stor korg med morötter vid frukosten och många av mina kollegor äter det till frukost. Är det någon dansk grej eller gör man det även i Sverige?
 
Dessutom har de en matsal där lunchen serveras. För 400 danska kronor per månad får man en hel buffé med allt möjligt. Riktigt god och bra mat är det dessutom. Massor med sallad, bönor, ostar, fisk, grönsaker och gratänger. Bara färskt och fräscht. Jag måste säga att det är riktigt nice att slippa göra matlåda eller lägga en massa extra pengar lunch ute. I Paris hade vi lunchkuponger, men de åtta euro de var värda räckte inte så långt om man ville ha bra mat, så jag fick ofta lägga till en eller två euro. Många bäckar små, blir till en stor å. Som min mamma brukar säga...
 
 
 

Christine&Paris


This blog is about a Swedish girl living in the French capital. I write about the real Paris life, not the glamorous one. It's mostly a bittersweet symphony.


I can't picture a life without traveling, eat far to many pastries for my own good, never get tired of taking pictures of La Tour Eiffel and am constantly dealing with cultural chocks.

All pictures are taken by me, if nothing else is said. Please ask for permission before you borrow them.

BIENVENUE!

To get in contact with me:
christinesblogg@hotmail.com






RSS 2.0