Life is better with laughter

 
 
Denna dagen har gått i ett. Deadlines, sista minuten-kampanjer och beställningar av banners och produkter. Fast trots att jag är trött som bara den, så har det varit en ganska bra dag, med härlig stämning på kontoret. Vi var alla ganska övertrötta mot slutet av dagen vilket gjorde att vi vid en tidpunkt brast ut i världens skrattanfall. Det var sådant där "sluta jag kan inte andas!"-garv och sedan gick det liksom inte att sluta. Särskilt roligt är det när några av dem försöker prata svenska. Då brister jag, haha. Vi ska förresten byta lokaler med en annan avdelning så på måndag får jag inte längre njuta av den här underbara utsikten. Jag kommer sakna den.
 
Jaha, så var det äntligen helg. Lovely! Jag tackade nej till fredagsparty och ska i stället hem till min barndomskompis Fanny och hennes lilla familj. När de bjöd hem mig på fredagsmys med tacos tackade jag ja på två röda. Ett perfekt avslut på en fullspäckad vecka. 
 
Hoppas ni får en trevlig kväll allesammans!
 
 

Going to London... again

 
 
Jag har knappt skrivit om min senaste London-resa och har fortfarande massor med bilder att visa er. Det var ju faktiskt ett bra tag sedan jag var där och nu är en ny resa redan bokad. Syrran ska flytta tillbaka till skandinaviska breddgrader (rättare sagt till Köpenhamn... yey!!!) och jag vill passa på att hälsa på henne en sista gång innan flyttlasset går. Jag fick ok från bossen för att ta ledigt en dag i mitten på mars så jag köpte precis en flygbiljett. Åh, vet ni jag har flera roliga saker att se fram emot de närmsta månaderna. Fester, resor och besök från vänner. Plus att det verkligen går bra på jobbet och jag får en massa energi från träningen. Sådant gör att det i princip är omöjligt för en vinterdepression att rota sig.
 
Bilderna ovan är från när jag och syrran var ute och åt på en italiensk restaurang nära där hon bor. God mat, trevlig personal och en mysig lokal. Längtar efter att få göra en rerun på det med älskade syster yster om knappt 1,5 månad. 
 
 

You are always on my mind

 
 
Igår kväll satt jag och bläddrade mig vidare på instagram. #Batignolles, #17eme.. och så vidare. Dumt det där alltså. Det fick mig att sakna Paris en himla massa. Jag saknar den där hänförande utsikten över takåsarna, ett glas vin på en uteservering efter jobbet med kollegorna och söndagspromenad i mitt älskade 17éme arrondissement. Ibland kan jag önska att jag kunde få allt. Paris, Sverige och alla mina nära och kära på en och samma plats. 
 
Det är inte helt lätt att flytta hem till Sverige efter fem år utomlands ska jag säga er. Helt ärligt är jag lycklig och har ingen brist på socialt umgänge, men Paris och vissa personer som bor där finns hela tiden i mina tankar. Jag går i skytteltrafik mellan lycka och svacka. Ena dagen mår jag hur bra som helst, andra dagen längtar jag tillbaka så det gör ont i själen. 
 
Jag antar att det alltid kommer vara så? 
 
Du finns alltid i mina tankar.
 
 

Balance

 
 
I fredags hade vi som sagt kickoff med jobbet och på kvällen blev det fest ända till långt in på småtimmarna. Det var Dirty Dancing-lyft, så mycket skratt så jag tror att jag utvecklade en magruta och överlag en väldigt trevlig kväll då jag fick lära känna mina härliga kollegor lite mer. På morgonen såg det såhär vackert ut vid havet. Personen på bryggan är en av mina kollegor som är ute på en frisk morgonpromenad. Här ser ni Öresund och rakt över har vi den svenska västkusten. Någonstans där ska Höganäs ligga. Efter lite frukost begav vi oss hemåt och yours truly råkade somna på tåget. Helt plötsligt vaknar jag av att de ropar ut i högtalarna att "nästa station är Lund". Oops!
 
Resten av helgen var relativt lugn. På lördagskvällen bjöd jag hem ett blandat gäng svenska tjejer och franska män för en soirée française. Med raclette, hemlagad quiche med recept från min före detta svärmor och en hel del vin. Riktigt trevligt hade vi det. På söndagen blev det träning och fika med en vän.
 
Överlag en väldigt fin helg, men denna veckan känner jag att jag måste ta det lugnt. Hämta energi och ta igen lite av det jag försummade under förra veckans fullspäckade schema. Lite balans och kontraster i livet är ju bra, faktiskt.
 
 

Oslo

 
 
Här kommer lite bilder från Oslo. Det var ju ett tag sedan jag var där, men bättre sent än aldrig. Som det heter. Jag gillade Oslo och vill åka dit snart igen, gärna till sommaren. För att uppleva det en varmare årstid och få lite mer tid att umgås med min kära vän Ina.
 
Jag har faktiskt inte gjort någonting med bilderna (förutom den på Sophia som jag ändrat till svartvit). I vanliga fall brukar jag leka med ljus och kontrast, samt förbättra färgerna lite, men det behövs inte när man har rätt inställningar på kameran. Bilden på mig är dock tagen med kusinens systemkamera.
 
 
 

Kickoff!

 
 
Jag befinner mig på den danska nordöstkusten där vi idag har kickoff med hela sales & marketing-avdelningen. Vi har avverkat presentationer och fika (om ni kommer till Köpenhamn så prova morotskakan från Lagkagehuset - jag dör så god den är!), och nu ligger jag på mitt rum och slappar innan det blir middag. Presentationen gick för övrigt bra, även om jag kände att jag kunnat göra det bättre. Det var så fint för efteråt fick jag en massa beröm av mina chefer och kollegor, sen ger dessutom sales-chefen mig ännu mer beröm för det och applåder. Haha, alltså de är helt underbara! Jag blev nästan rörd av det. Bra start på helgen eller vad?
 
Nej, nu ska jag snabbt ta en dusch, byta om till något fint och gå in till de andra. Vi sover här i natt så det bäddar minst sagt för smaskiga skandaler, hehe. Let the festivities begin!
 
 

Nothing in comparison

 
 
 
Även om jag vant mig nu med att pendla mellan Malmö och Köpenhamn så finns det dagar då jag önskar att min arbetsplats inte låg på andra sidan sundet. Idag var det så. Det regnade när jag gick till jobbet och regnade när jag gick från jobbet. För att toppa det så satt ett godståg fast på bron så tåget kunde inte köra över. Jag blev först strandad på flygplatsen i en halvtimme och fick sedan tryckas på ett fullsmockat tåg för att slutligen komma hem sådär 2,5 timme efter att jag gick från kontoret. Fast så har jag ju också bott på metrolinje 13 i Paris. Detta var ingenting i jämförelse. Jag hade till och med någonting att hålla mig i och slapp stå och lukta i någons armhåla. Man får vara tacksam för det lilla.
 
Nu har jag duschat, ätit middag och sitter med lite kvällsjobb. Jag ska presentera marknadsplanen 2015 för Sverige i morgon så jag måste bli klar med den. Någon annan än jag som inte tycker om att prata inför folk? Alltså, jag pratar gärna, men att göra det inför en hel sälj- och marknadsavdelning på typ 25-30 personer ger mig typ stressutslag. Då blir jag skitnervös! 
 
 

On va s'en sortir

 
 
Med allt som hänt i Paris saknar jag att vara där. Jag saknar att vara en del av samhället. Samtidigt känns det så avlägset nu, som att jag aldrig varit en del av det och står utanför. Det är en märklig känsla. Jag har hört från vänner där att det är en konstig stämning i staden. Folk är misstänksamma och rädda. Jag tycker det är så synd för oskyldiga och ärliga människor får skulden för någonting som ondskefulla och extrema personer gjort. Liv har gått till spillo för att personer som de här går fria på gatan. Det är läskigt.
 
Fast jag tvekar inte att åka dit och hälsa på. Det är ju mitt Paris, som jag hatar att älska. 
 
 

Tuesday Afterwork

 
 
Tänk vad tisdagar blir roligare med lite spontanitet och franskt vin? Inte för att jag behöver alkohol för att ha kul, men så är ju vin så himla gott.
Efter jobbet idag mötte jag upp med Sofia på den franska baren i Torvehallerne i Köpenhamn som blivit lite av vårt favoritställe. Okej, vi har bara varit där en gång innan men ändå. Ägaren kände i alla fall igen oss. Vi satt där i nästan fyra timmar. Snackade om allt som hänt senaste tiden, mumsade på ost och hade det allmänt trevligt. Jag tycker om att göra sådant. Varför leva för helgen när man kan leva hela veckan?
 
Veckan började för övrigt med ett möte med cheferna som liksom gjorde att allting helt plötsligt kändes tio gånger bättre än tidigare. Jag är så glad för att ha hittat ett jobb som detta och att ha chefer som är så kompetenta och förstående. Det gör stor skillnad. Jag saknar inte mitt gamla jobb.
 
Nu dör snart min mobil och jag börjar närma mig bron. Hörs snart!
 

These boots were made for walking

 
 
Även om materiell lycka inte egentligen är äkta lycka, så gör i alla fall mina nya boots mig glad. Jag köpte dem faktiskt på hemresan från Oslo, alltså i shoppen på båten. Som anställd får jag vissa förmåner, så dessa var med lite rabatt. Plus att de såldes till taxfree-pris Jag gillar verkligen modellen och detaljerna. Sedan är det väldigt bra kvalitet så dessa kommer jag kunna ha flera säsonger. Elles sont trop belles!
 
De är från danska märket Billi Bi och kan köpas HÄR, för den som är intresserad. 
 
 

I'm out of luck

 
 
Jag förstår inte hur jag kan ha sådan otur jämt. Inom loppet av en månad har jag förlorat ett par handskar, två par vantar (som blev stulna), en mössa och igår kväll tappade jag dessutom mitt tågkort. Som jag laddade på i fredags. 1900 kronor käpprätt åt helvete. Det låg i min ficka men antagligen har det ramlat ut samtidigt som jag tagit upp mobilen. Jag blir så ledsen på mig själv för att jag är så klumpig och tanklös, och för att jag inte hade registrerat det. Så månadens pendelkostnad uppgår nu i 3800 kr. Jag fattar inte vad det är. Karma? För att jag sa till min chef att "jag aldrig tappar viktiga saker vanligtvis" när min dator glömdes på bussen? Ren och skär otur? Vad det än är får det gärna vända från och med nu. 
 
Jag är dessutom väldigt trött och känner ungefär som att så fort livet går i medvind så kommer nästa vindpust och slår mig tillbaka. Egentligen är det inte så himla farligt, men när jag är trött blir allting tio gånger större, haha. I helgen ska jag diska, och sova.
 
Nej, nu drar jag från jobbet. Jag ska med Stina på Bodybalance. Som tur är så ger i alla fall träningen mig lite energi. Och mina härliga kollegor som får mig att skratta en massa.
 
Ps: Jag saknar snön. Den lyste upp i vintermörkret.
 
 

Cruise

 
 
Lite bilder från kryssningen jag åkte på i november. Det var mest en jobbresa, så målet var att få en bra bild av hur det är att resa med våra båtar. Det var minst sagt en speciell upplevelse, men riktigt trevlig och lärorik, särskilt när jag fick åka både helg respektive vardag. Jag kände mig lite stolt faktiskt att få representera ett företag som levererar god kvalitet, bra service och så genomtänkt koncept. Maten var hur bra som helst, taxfree-shoppen hade allt man kunde önska sig och allting var väldigt fräscht och fint. Förutom sjögången på hemvägen var det en riktigt behaglig resa.
 
I vår tänker jag åka igen och förhoppningsvis få uppleva Oslofjorden i soluppgång!
 
 
Riktigt god mat med färska råvaror.
 
Drinkar i nattklubben.
 
Loungen
 
Jag: "ställ dig där och se ut som att du ska fotas för en katalog". Hon lyckades ganska bra tycker jag. Lite för bra kanske.
 
Älskar att min chef bara "jag lägger till en flaska vin till er middag på bokningen". Jag gillar mitt jobb.
 
Jag ville sno med mig de här burkarna, men insåg rätt snabbt att det kanske inte var särskilt professionellt och att jag nog borde föregå med gott exempel.
 
Klart det ska vara julstämning även på havet, eller hur?
 
Inte alls fel med dubbelsäng och havsutsikt.
 
 

Not always with pure intentions

 
 
Jag råkade glömma min jobbdator på bussen förra veckan. Väldigt smart av mig. Datorn hittades som tur var av någon och lämnades till busschauffören. Tyvärr verkar han ha haft en baktanke eftersom hans bror (?) kom och lämnade den till hittegodset och tydligen hade gjort klart för personalen att han förväntade sig en hittelön. Vad hände med att göra en bra sak utan att förvänta sig någonting tillbaka? För mig är det helt normalt att lämna in saker som inte är mina egna. Jag hade aldrig förväntat mig att få pengar för det. Han ville promt prata med mig när de ringde från bussarnas hittegods (för att han "ville höra att det verkligen var jag och inte litade på personalen"... haha, alltså vissa personers iq-nivå!?) och jag märkte direkt att han förväntade sig att jag skulle erbjuda en ersättning. Personalen där sa att de skulle ta ett snack med chauffören då han som tjänsteman inte får kräva ersättning. 
 
Anyway, viktigast är att jag fick tillbaka den. När jag hämtat datorn och kom till centralen upptäckte jag däremot att alla tåg till Köpenhamn var inställda, så jag mailade min chef och meddelade att jag jobbar härifrån idag. Jag har suttit på Starbucks sedan nio och knapprat på datorn men nu är jag hungrig så jag ska dra hem och äta lite lunch.
 
Btw, jag måste tipsa er om en helt underbar låt som gör mig glad just nu. Lyssna och njut:
 
 
 

Upside Down. Boy you turn me, inside out

 
 
Jag vet att jag är helt värdelös på att uppdatera här, men så tycker jag själv att det jag just nu har att skriva om inte är så himla intressant. Kanske tycker inte ni samma? Annars så är allt faktiskt ganska bra. Jag jobbar ganska mycket, träffar vänner när jag får en stund över, planerar resor för våren och tränar tre gånger i veckan. Jag har upptäckt det roliga med att gå på pass. Body Balance och Core är nya favoriter. Igår övertalade Stina mig att jag kunde stå på händer. Tänk, hon hade rätt! Jag måste säga att jag blev lite stolt över mig själv. 
 
Ni undrar säkert varför jag inte bytt namn än på bloggen. Jag veeet, jag är så seg. Så fort jag får tid ska jag byta design och slänga upp en ny header. Jag funderar även på det här med bloggens url. Den heter ju christineiparis.blogg.se, vilket är lite missvisande. Om jag byter till ny blogg kommer troligtvis hälften av er försvinna och om jag inte byter så heter bloggen någonting som inte riktigt reflekterar mitt liv just nu. Kan man skaffa en riktig domän utan att betala en massa för den?
 
Jag har lagt upp en tillfällig banner, men ska göra en riktig. Så fort jag hinner ta tag i det. Men alltså, varför der det ut såhär i min webbläsare? Den där annonsbannern fanns inte där innan! 
 
 
Är det samma som ni ser också? Hur tusan blir jag av med den där texten utan att radera den? Många frågor här, men så vet jag ju att vissa av er vet en himla massa saker om allt möjligt. Och jag är inte bra på det här med tekniska saker.
 
Hjälp. Mig. Snälla.
 
 
 

New Years Eve 2014

 
 
Jag hade en härlig nyårsafton hos Madde och Johan i Västra Hamnen. Det bjöds på hemlagad ravioli, älgfransyska och gott vin. Ett skönt avslut på 2014 med mycket skratt och dans till klockan fyra på morgonen. Jag har ett svagt minne att det vid något tillfälle spelades "We are all the winners", ni vet den där gamla schlagerdängan från 90-talet? Jag kan även ha dansat som en idiot och sjungit med i texten, men jag är inte helt säker.
 
Tack Madde och Johan för igår!
 
Idag var det segt att komma upp och jag har knappt lämnat sängen sedan klockan halv fem i morse. Jag har målat naglarna, zappat mellan The Notebook och ett SNL-maraton, börjat kolla på en film på Netflix som visade sig vara skittråkig, pratat i telefon med Precious om världsliga problem och ätit en massa choklad. En typisk nyårsdag med andra ord. 
 
Nu ska jag däremot dra en repa med dammsugaren, byta lakan, ta en dusch och fixa lite middag innan Pearl Harbour börjar kl 20. Ja, en dag som denna får man faktiskt kolla på Pearl Harbour utan att skämmas.
 
 

Christine&Paris


This blog is about a Swedish girl living in the French capital. I write about the real Paris life, not the glamorous one. It's mostly a bittersweet symphony.


I can't picture a life without traveling, eat far to many pastries for my own good, never get tired of taking pictures of La Tour Eiffel and am constantly dealing with cultural chocks.

All pictures are taken by me, if nothing else is said. Please ask for permission before you borrow them.

BIENVENUE!

To get in contact with me:
christinesblogg@hotmail.com






RSS 2.0