Christine & Paris

 

Jag fick en fråga på det här inlägget, då ni ställde frågor, angående hur fransmän hälsar på varandra, franska artigheter och kindpussandet, och min syn på det hela.

 

Först och främst så kramas man inte här som man gör i Sverige. Kramar är väldigt intimt och någonting man gör någon gång ibland med väldigt nära vänner, sin partner eller sin familj. När man träffar någon man inte känner för första gången som är lite äldre eller en bekant genom jobbet, så tar man i hand. Det kan ibland vara lite svårt att veta för vissa äldre kindpussar ändå första gången man träffar dem. Som till exempel när jag träffat vissa äldre släktingar eller vänner till Christopes familj så kindpussar de mig. Oftast känner man av det och det enklaste är att låta den som är "av högre rang" ta första steget. Man får läsa av på kroppsspråket om man ska ta i hand eller kindpussas. 

 

Sedan är det tillfällen då det vore märkligt för en fransman om du tog i hand. Som om du är på en fest med en kompis och hälsar på dens vänner, eller om du träffar din nya partners syskon som är i samma ålder ungefär. Då tar man inte i hand för det skulle ses som att du distanserar dig till dem och sätter en formell stämpel på er relation (detta är min egna tolkning, jag vet faktiskt inte om det verkligen är så). Vissa pussas i luften och andra pussar verkligen på kinden. Det beror helt på vad du har för en relation till personen. Killar och män kan ta tillfället i akt och bli lite "intima".

 

Oftast pussar man två gånger, en på var sida och man börjar från höger. På vissa ställen i Frankrike pussar man fyra gånger, eller så börjar man från vänster. Vissa män kindpussas, medan andra inte gör det, men i regel gör de det om de är familj eller väldigt goda vänner. Män kindpussas aldrig första gången de ses, men män och kvinnor gör det, om de är i samma ålder och har gemensamma vänner och bekanta.

 

Jag reflekterar inte över det så mycket längre. Annat än att jag ibland tycker att det är finare med en kram, än att pussas på kinden. Jag är ju uppväxt med att kramas och innan jag flyttade till Paris tyckte jag att kindpussande hörde ihop med ytliga bekanta och att det hade en falsk prägel. Annars anpassar jag mig efter det. Jag kindpussas med Christophe's familj, mina vänner och nya bekanta som är i samma ålder. Vissa svenskar här kindpussas alltid, andra kramar fortfarande sina vänner.

 

Jag antar att man tar seden dit man kommer.