When autumn comes
Om tio dagar fyller jag 31 år. Det är väl i princip det som alltid varit det enda positiva med hösten genom åren. Det och prassliga löv. Jag har alltid älskat att promenera på prassliga löv. Jag vet egentligen inte varför men jag antar att det tar fram barnet i mig på något vis. Okej, det finns andra positiva saker med denna årstiden. Som exempelvis... eh. Vänta, jag har det på tungan....
......
............
När solen skiner en gång i veckan? Ja typ det. Kanske även mysstämning med tända ljus, söndagar i soffan med spännande filmer och långa fikor på favoritkafét. Och så att prassla i löven. Sedan när de börjat bli bruna och blöta för att det regnar varannan dag, solen går ner klockan tre och man fryser så in i benmärgen 24/7 så kan jag vara utan den här årstiden. Björnar har det bra som kan gå i ide och komma fram till våren. Jag kanske borde göra det samma. Med en kort paus omkring jul. Bara för att få i mig min ranson av lussebullar, pepparkakor och julskinka.
Jag har inte gjort så mycket ännu idag. Gråtit lite till säsongsavslutningen av Downton Abbey (nu måste jag börja se säsong 6) och myst i min säng i pyjamas. Nu ska jag däremot byta om och ta tag i den roliga uppgiften att städa lägenheten. När det börjar samlas dammråttor i hörnen och lukten av någonting ruttet i kylen blir alltför påtagligt, får jag nog erkänna att jag försummat mitt hem lite väl mycket de senaste veckorna.
Dessutom så är det ju bäst att jag sätter fart för snart börjar det mörkna.
*förtvivlad emoji*