When autumn comes

 
Om tio dagar fyller jag 31 år. Det är väl i princip det som alltid varit det enda positiva med hösten genom åren. Det och prassliga löv. Jag har alltid älskat att promenera på prassliga löv. Jag vet egentligen inte varför men jag antar att det tar fram barnet i mig på något vis. Okej, det finns andra positiva saker med denna årstiden. Som exempelvis... eh. Vänta, jag har det på tungan....
 
......
 
............
 
 
När solen skiner en gång i veckan? Ja typ det. Kanske även mysstämning med tända ljus, söndagar i soffan med spännande filmer och långa fikor på favoritkafét. Och så att prassla i löven. Sedan när de börjat bli bruna och blöta för att det regnar varannan dag, solen går ner klockan tre och man fryser så in i benmärgen 24/7 så kan jag vara utan den här årstiden. Björnar har det bra som kan gå i ide och komma fram till våren. Jag kanske borde göra det samma. Med en kort paus omkring jul. Bara för att få i mig min ranson av lussebullar, pepparkakor och julskinka.
 
Jag har inte gjort så mycket ännu idag. Gråtit lite till säsongsavslutningen av Downton Abbey (nu måste jag börja se säsong 6) och myst i min säng i pyjamas. Nu ska jag däremot byta om och ta tag i den roliga uppgiften att städa lägenheten. När det börjar samlas dammråttor i hörnen och lukten av någonting ruttet i kylen blir alltför påtagligt, får jag nog erkänna att jag försummat mitt hem lite väl mycket de senaste veckorna.
 
Dessutom så är det ju bäst att jag sätter fart för snart börjar det mörkna.
 
*förtvivlad emoji*
 
 
C'est la vie | | 3 kommentarer |

Le Petit Cler

 
Charmen med Paris, enligt min åsikt, är möjligheterna i staden. Speciellt vad gäller restauranger, barer och små bistron. Det finns så mycket att prova på överallt. Någonting jag älskar att göra när jag är där är att flanera runt i olika områden och upptäcka nya ställen. Även om jag har mina favoriter så är det alltid lika roligt att sätta nya favoriter på kartan.
 
Som till exempel den här lilla bistron på rue Cler, en så kallad rue de marché (marknadsgata) i Paris 7ème arrondissement. Den heter så passande Le Petit Cler och ligger som ett hål i vägen med en liten uteservering som är själva definitionen av ett "Parisian Brasserie". Dit flydde jag undan regnet en dag sist jag var i Paris och beställde en Croque Monsieur till lunch. Eftersom att jag är all about enjoying life, and food, till det yttersta (sorry för svengelskan där) så beställde jag även in en crème brûlée till efterrätt. 
 
Betyg? God och fräsch mat väl värd sitt pris. Jag kan verkligen rekommendera ett besök om ni har vägarna förbi.
 
Le Petit Cler 29 rue Cler, 75007 Paris. 
 
Paris Tips, Restaurants/Bars/Cafes in Paris | | 4 kommentarer |

Det här med att gå på magkänslan

 
Jag hade planerat att gå ut igår kväll med Van, Isabelle och några andra kompisar till dem, men valde till slut att stanna hemma. Magkatarren gjorde sig påmind och just igår kväll kände jag mig inte alls på humör för att vara social med en stor grupp människor. Jag har börjat lyssna mer på min kropp, och framförallt magkänslan, lite bättre. Ni vet när man liksom känner att "nej, jag har verkligen ingen lust till detta just nu". 
 
Några av mina singelkompisar är just i det där stadiet som jag var i hösten 2009 och även förra våren, efter att det tog slut mellan mig och Christophe. När jag tackade ja till allt, gick ut och festade för att jobba nästa dag och sedan gå ut på kvällen igen och då en vanlig afterwork kunde sluta med efterfest och promenad hem i gryningen. Nu känner jag inte det behovet längre, även om jag oftast föredrar att umgås med kompisar än att sitta hemma ensam. Ibland har jag sådana galna kvällar nu med, vilket ger ett litet rus i själen, men jag måste inte umgås med andra varje helg. Det är bara så skönt ibland att kunna välja bort det utan att för den delen känna som att jag missar någonting. Det var som Stina sa: "Jag tror inte att din blivande man är ute ikväll, Christine". Hahaha! 
 
Jag gjorde i stället en riktigt god middag med magkatarr-vänlig ugnsstekt fisk, såg på White Chicks (helstörd film, men herregud som jag garvade), målade naglarna och somnade tidigt. Hur underbart är det inte att få en timmes extra sömn, vakna utvilad kl 07.55 på en söndag och sedan inse att solen lyser in genom fönstret? Med den extra energin satte jag på lite bra musik och körde några träningsövningar innan dusch och frukost. 
 
Idag ska jag åka över till Köpenhamn med Stina där vi sedan ska möta upp med min syster. Det är Halloween på Tivoli och eftersom att mitt företag har ett samarbete med dem så får vi generösa rabatter, plus att alla på avdelningen fick ett årskort med gratis inträde (jag kan inte klaga på arbetsförmånerna). Så vi ska käka lunch, strosa runt där och åka lite karuseller. Sedan stannar jag kvar och sover hos syrran i natt. Så himla mysigt. Måste skynda mig nu att klä på mig och packa ihop mina grejer.
 
C'est la vie | | En kommentar |
Upp