Très Bon Goûter

 
I Sverige är det nu middagstid, men i Frankrike har det precis varit goûter. Det är vad fransmännen kallar mellanmål, och kan ju tolkas lite som man vill. Vissa äter chiapudding eller gröna smoothies, medan ett mellanmål för andra gärna får innehålla glass, smördeg eller en chokladrik dessert. När jag bodde i Paris så brukade jag med jämna mellanrum möta upp med min kompis Anaïs för en goûter på eftermiddagen på diverse brasserier eller caféer (som exempelvis Boulangerie Huertier som ni kan läsa om några inlägg längre ner). Vi diskuterade världsliga saker över en dyr kopp café crème och någon god dessert, som Crème Brûlée, Fondant au chocolat eller kanske en Milles Feuilles. Det låter väldigt klyschigt, men det är så fransmännen lever. Det är viktigt att ta seden dit man kommer och anpassa sig till kulturen man lever i, kan jag tycka. Så det gör jag gärna så ofta jag kan, var jag än åker. Särskilt när det gäller sötsaker. 
 
Detta var min goûter en sen eftermiddag i Paris. En bakelse kallad för Très Honoré på brasseriet med samma namn. Petits choux med vaniljkräm vars konsistens var som en underbar mix av grädde och glass. På tunna smördegplattor. Freaking magnifique. 
 
Dagens mellanmål? Ett päron innan träningen. Fast jag kan ju inte lyxa till det varje dag. Eller befinna mig i Paris varje månad. Tyvärr. 
 
Restaurant Très Honoré ligger på Place du Marché St-Honoré, i Paris 1er. Prisnivå: lite dyrare.
På kvällen öppnar baren i källaren - rekommenderas för en soft afterwork! 
 

Paris i solnedgång

 
Jag har ett antal tusen bilder från Paris, och i ett tidsspann på sju år. Den här bilden ovan tog jag en kväll i maj 2010. Då hade jag bott i Paris i över ett år redan och hade nyligen blivit tillsammans med C. Jag undrar vart jag var på väg här? Jag minns många detaljer och stunder från långt tillbaka, men just denna bilden vet jag inte bakgrundshistorien till. Det är egentligen ofattbart hur vacker den staden är. På ytan i alla fall. Under ytan ser det ju annorlunda ut. 
 
Tänk om man tog bytte bort de slitna och små rummen på sjätte våningen mot moderna taklägenheter med dubbelglasade fönster och skandinavisk standard? Om man kunde effektivisera byråkratin? Tänk om metron inte var så överfull på morgonen så att man slapp stå och sniffa i någons illaluktande armhåla? Hur skulle det vara om lönerna var lite högre och hyrorna lite lägre? Om man slapp stå i kö i evigeheter på Monoprix och om kassörskorna faktiskt tyckte om sitt jobb? Tänk om man slutade klockan fem på eftermiddagen i stället för åtta på kvällen? Skulle det vara mindre frustrerande om samhället var lite mer i samma nivå som i Skandinavien vad gäller jämställdhet? Om det inte var så bakåtsträvande? 
 
Troligtvis skulle livet i Paris vara betydligt enklare. Bättre? Kanske. Fast det skulle inte vara Paris. Det är just de där små skavankerna som gör Paris, och Frankrike, till den platsen den är. Om man sedan bortser från allt det där under ytan och koncenterar sig på det som finns ovanför så är det faktiskt världens vackraste stad. Särskilt i solnedgång från en bro över Seine. Tycker jag i alla fall. Vad tycker DU?
 
Culture Paris/France, Living abroad, Paris | | 3 kommentarer |

Afterwork med temat kulturkrockar

 
En fransk vän bjöd med mig på en dansk-fransk AW en kväll i förra veckan på en bar i Köpenhamn. Vi var inte så många, men det var himla trevligt alltså. Det visade sig dessutom att en av killarna jobbat ombord på en av färjorna på företaget jag arbetar för. Funny coincidence, or what? Där var även ett par från Caen och en dansk tjej som verkade väldigt gullig. Jag hoppas att vi snart lyckas organisera fler sådana träffar för nu har vi till och med skapat en Facebook-grupp. 
 
Det är för övrigt riktigt kul att höra fransmäns syn på oss svenskar och skandinaver. En av dem tyckte att det var märkligt att se så många pappor gå med barnvagnar. Det där ser man inte så mycket i Frankrike nämligen. Det finns ingenting som heter "pappaledighet". Fast okej, i Danmark så är det faktiskt inte som i Sverige heller. Där har pappan 14 dagar från att ungen kommer ut, och så kan de ta ut 14 dagar till under första året (om jag förstått det rätt). Pappaledighet utöver det är inte så vanligt, men det händer. Däremot är danskarna mycket mer jämlika än fransmännen (även om vi svenskar faktiskt kommit snäppet längre i den frågan), så för en fransman som många gånger inte är så delaktig i sitt barns första år, är det lite av en "eye-opener" att se så många engagerade fäder här i de nordiska länderna. 
 
En annan sak som vi diskuterade, och som de inte är vana vid, är kramar. Att kramas är väldigt intimt i fransk kultur. Du kan krama din familj, din partner och dina allra bästa vänner, men inte direkt kompisar eller någon du bara träffat några gånger. Vi pratade om just detta och jag kom att tänka på när min kusin var på besök i Paris och gav Christophe (för er som är nya läsare så är det min franska ex-pojkvän) en kram. Han blev så himla obekväm och pratade om det här scenariot flera gånger när ämnet kom upp i olika sammanhang med andra fransmän. Samma sak var det efter att det tog slut mellan oss. Till och med när vi skulle säga hej då dagen innan jag flyttade hem till Sverige så kunde han inte krama mig. För honom kändes det för intimt när vi inte längre var pojkvän och flickvän. Sist jag var i Paris och vi sågs för en kaffe så gav han mig en lam och stel kram, bara för att jag tvingade honom. Jag bara "kan du ge mig en ordentlig kram?!", haha.
 
Det är roligt att höra om hur utländska uppfattar oss svenskar.
 
Om ni är nyfikna på andra inlägg som jag skrivit angående fransk kultur och skillnader mellan hur det är i Sverige och Frankrike, så kan ni läsa dem HÄR.
 
Copenhagen, Culture Paris/France, France vs Sweden | | Kommentera |
Upp