Parisian Compact Living

 
Jag följer sidan Paris ZigZag på Facebook och brukar ibland klicka på de olika artiklarna som poppar upp i mitt flöde. Det är ett hett tips om du brukar åka dit och vill ha tips på speciella ställen att besöka eller restauranger man kanske inte hade hittat till i vanliga fall. Det står på franska men om man förstår lite så räcker det. Annars brukar det ju funka med google translate, hehe.
 
Hur som helst så läste jag en ganska intressant artikel som gav mig lite nostalgi-känslor från min första tid i Paris för nästan exakt 6 år sedan. De skrev om de typiska parisiska chambres de bonnes som ligger högst upp i husen, som väldigt ofta är som små kompakta studentrum. Bara det att det inte bara är studenter som bor där. Paris är en dyr stad med låga löner så där bor allt från utbytesstudenter till nyexaminerade unga fransmän och äldre arbetare som inte har så gott ställt. Bilderna ovan är från min egen tid på rue Spontini i Paris 16éme arrondissement. 9m2 på sjätte våningen. Alltså, NIO KVADRATMETER. Kan ni förstå hur litet det är? Så fort jag hör folk här klaga över sin "lilla" lägenhet på 50m2 får jag krupp, haha. 
 
Jag höll ju på att få utbrott vissa gånger över hur litet det var och att jag bara hade EN fungerande kokplatta, och så duschen som det ständigt blev översvämning i. Toaletten låg ute i korridoren. Väldigt mysigt när jag vaknade mitt i natten på vintern och var kissnödig. Det fanns en dusch på rummet, den är där till vänster på tredje bilden. Herregud. Jag betalade mer för det rummet än jag betalar i hyra för min lägenmhet här i Malmö. Jag skulle nog aldrig kunna bo så litet igen!
 
Fast så bodde jag ju i Paris, och kunde se Eiffeltornet om jag lutade mig ut genom det lilla englasade fönstret.
 
Living abroad, Paris | | 3 kommentarer |

Paris i solnedgång

 
Jag har ett antal tusen bilder från Paris, och i ett tidsspann på sju år. Den här bilden ovan tog jag en kväll i maj 2010. Då hade jag bott i Paris i över ett år redan och hade nyligen blivit tillsammans med C. Jag undrar vart jag var på väg här? Jag minns många detaljer och stunder från långt tillbaka, men just denna bilden vet jag inte bakgrundshistorien till. Det är egentligen ofattbart hur vacker den staden är. På ytan i alla fall. Under ytan ser det ju annorlunda ut. 
 
Tänk om man tog bytte bort de slitna och små rummen på sjätte våningen mot moderna taklägenheter med dubbelglasade fönster och skandinavisk standard? Om man kunde effektivisera byråkratin? Tänk om metron inte var så överfull på morgonen så att man slapp stå och sniffa i någons illaluktande armhåla? Hur skulle det vara om lönerna var lite högre och hyrorna lite lägre? Om man slapp stå i kö i evigeheter på Monoprix och om kassörskorna faktiskt tyckte om sitt jobb? Tänk om man slutade klockan fem på eftermiddagen i stället för åtta på kvällen? Skulle det vara mindre frustrerande om samhället var lite mer i samma nivå som i Skandinavien vad gäller jämställdhet? Om det inte var så bakåtsträvande? 
 
Troligtvis skulle livet i Paris vara betydligt enklare. Bättre? Kanske. Fast det skulle inte vara Paris. Det är just de där små skavankerna som gör Paris, och Frankrike, till den platsen den är. Om man sedan bortser från allt det där under ytan och koncenterar sig på det som finns ovanför så är det faktiskt världens vackraste stad. Särskilt i solnedgång från en bro över Seine. Tycker jag i alla fall. Vad tycker DU?
 
Culture Paris/France, Living abroad, Paris | | 3 kommentarer |

Last job in Paris

 
Igår firade jag 1-års jubileum. Den 27 augusti jobbade jag nämligen min sista arbetsdag i Paris. Det känns både som att det var igår, och väldigt långt bak i tiden. Ändå så minns jag allt så tydligt. Arnauds gapflabb hela tiden, Brigitte som ständigt frös och blev galen på mig när jag öppnade fönstret, sena afterworks på standardbaren, min franska kollega Benjamin som aldrig riktigt förstod sig på mina frukostvanor, julfesten på en kanalbåt där vår Business manager sjöng med i alla Queen-låtar som om han var Freddie Mercury himself, Sophie som skickade länkar från 9gag femton gånger per dag så att jag och Johanna satt och skrattade högt, ljudet av Nespresso-maskinen på morgonen, mina och Andrews bisarra konversationer och musiktips på Skype-chatten, luncherna på Bourse trappa... Så mycket som jag kommer ihåg med värme i hjärtat. Herregud så mycket roligt jag hade under min tid där. Jag saknar dem såklart fortfarande, men många av dem är idag vänner som jag träffar när jag kommer till Paris. 
 
Jag har fått frågor om vad jag gjorde på mitt förra jobb och hur jag fick jobb i Paris, så jag tänkte att jag kan passa på att svara på det. 
 
Jag jobbade på ett företag som utvecklar appar och sysslar med mobile marketing. Där var jag copywriter, översättare och ansvarig främst för kampanjer på svenska marknaden. Det jobbet fick jag tack vare en kompis som tipsade om en e-commerce mässa. Jag  gick dit en av dagarna och lämnade lite CV:n, samlade på mig visitkort och pratade med några företag. Inga av dem ringde, men däremot hade någon av de personerna koll på att en start-up behövde en svensk person till sitt team. Så en dag fick jag ett samtal från en italienska med perfekt franskt uttal och så fick jag komma på intervju. The rest is history. 
 
Nu visade det sig tyvärr att det inte var ett särskilt bra företag, och jag hade en manager som inte behandlade mig väl. Det enda som höll mig kvar det sista halvåret var mina kollegor och rädslan att byta bort dem. Och osäkerheten i var jag ville bo. Fast det var såklart en lättnad när jag väl tog beslutet att säga upp mig. Det beslutet har jag aldrig ångrat. Nu är jag tacksam över att både ha bra kollegor OCH chefer. Jag är lyckligt lottad.
 
 
Living abroad, Paris | | 3 kommentarer |
Upp