Afterwork med temat kulturkrockar

 
En fransk vän bjöd med mig på en dansk-fransk AW en kväll i förra veckan på en bar i Köpenhamn. Vi var inte så många, men det var himla trevligt alltså. Det visade sig dessutom att en av killarna jobbat ombord på en av färjorna på företaget jag arbetar för. Funny coincidence, or what? Där var även ett par från Caen och en dansk tjej som verkade väldigt gullig. Jag hoppas att vi snart lyckas organisera fler sådana träffar för nu har vi till och med skapat en Facebook-grupp. 
 
Det är för övrigt riktigt kul att höra fransmäns syn på oss svenskar och skandinaver. En av dem tyckte att det var märkligt att se så många pappor gå med barnvagnar. Det där ser man inte så mycket i Frankrike nämligen. Det finns ingenting som heter "pappaledighet". Fast okej, i Danmark så är det faktiskt inte som i Sverige heller. Där har pappan 14 dagar från att ungen kommer ut, och så kan de ta ut 14 dagar till under första året (om jag förstått det rätt). Pappaledighet utöver det är inte så vanligt, men det händer. Däremot är danskarna mycket mer jämlika än fransmännen (även om vi svenskar faktiskt kommit snäppet längre i den frågan), så för en fransman som många gånger inte är så delaktig i sitt barns första år, är det lite av en "eye-opener" att se så många engagerade fäder här i de nordiska länderna. 
 
En annan sak som vi diskuterade, och som de inte är vana vid, är kramar. Att kramas är väldigt intimt i fransk kultur. Du kan krama din familj, din partner och dina allra bästa vänner, men inte direkt kompisar eller någon du bara träffat några gånger. Vi pratade om just detta och jag kom att tänka på när min kusin var på besök i Paris och gav Christophe (för er som är nya läsare så är det min franska ex-pojkvän) en kram. Han blev så himla obekväm och pratade om det här scenariot flera gånger när ämnet kom upp i olika sammanhang med andra fransmän. Samma sak var det efter att det tog slut mellan oss. Till och med när vi skulle säga hej då dagen innan jag flyttade hem till Sverige så kunde han inte krama mig. För honom kändes det för intimt när vi inte längre var pojkvän och flickvän. Sist jag var i Paris och vi sågs för en kaffe så gav han mig en lam och stel kram, bara för att jag tvingade honom. Jag bara "kan du ge mig en ordentlig kram?!", haha.
 
Det är roligt att höra om hur utländska uppfattar oss svenskar.
 
Om ni är nyfikna på andra inlägg som jag skrivit angående fransk kultur och skillnader mellan hur det är i Sverige och Frankrike, så kan ni läsa dem HÄR.
 
Copenhagen, Culture Paris/France, France vs Sweden | | Kommentera |

I plan not to plan

 
Jag fick två inbjudningar på Facebook för roliga event i Paris nu i oktober. Om jag önskar att jag kunde gå? Ja, det är lika frustande varje gång att tvingas tacka nej. Fast å andra sidan vet man ju aldrig med mig. Kanske köper jag en biljett i sista minuten, haha. Så alltid bäst att välja "maybe". Fast sedan händer det en hel del roligt här också närmsta tiden. Eller snarare senare i höst. Alltså vi har ju det där att många planerar 6 månader i förväg, och jag får typ panik bara jag har hela helgen uppbokad redan på onsdagen. Att boka in en afterwork en månad i förväg ger mig typ stresseksem. 
 
Jag lever kvar i Paris mode. Där är det en mer spontan livsstil. Man tar det som det kommer. Jag föredrar det framför den här uppstyrda grejen. Här är det typ "åh vi måste boka in en fika nästa månad!". Eh, ja fast just den dagen kanske jag vill sitta hemma i min soffa i skitigt hår och se på Devious Maids. 
 
Var nu ärliga - hur många av er började planera nyår i augusti? ;) 
 
France vs Sweden | | 7 kommentarer |

Längtan efter fransk ost och billigt vin

 
När jag bodde utomlands så fanns det inte mycket som var så viktigt att få med sig hem från Sverige som mat och godis. Från att ha varit en av få som aldrig köpte med ett kilo lösgodis från videobutiken så blev jag alldeles salig så fort jag såg en påse med sega nappar, salta balkar eller Dumlekolor. Jag kunde åka till svenska affären i Paris bara för att köpa en dyr liten påse godis eller en Marabou Apelsinkrokant som jag sedan sparade länge. Jag hamstrade dem som om det var den sista påsen potatis under andra världskriget.
 
För att inte tala om när jag var i Sverige och köpte med en stor bit prästost och ett lager Leksands knäckebröd. Det var nästan så jag fällde en tår när jag skivade upp den sista skivan ost och intet Sverige-besök i horisonten. I början saknade jag saker som fiskpinnar och mamma scans köttbullar. Efter några år kunde jag knappt ens förstå varför jag ätit det från början. Snabbmakaroner med falukorv däremot. Det var det första jag åt när jag kom hem till Sverige över en helg.
 
Nu däremot saknar jag i stället mat och annat ätbart/drickbart från Frankrike. Saucisson sec, Comté (för det kostar för tusan tre gånger så mycket här), blåbärsyoghurten från Les 2 Vaches, allt med beurre salé (i Frankrike har de Mars-glass med beurre salé - sjukt gott!), blinis, riktigt mört och rött kött, macarons från Jean-Paul Hévin, ett glas vin som inte kostar mer än ett biobesök, typ hela Monoprix och Picard... m.m.
 
När jag mellanlandade på Charles de Gaulle på vägen hem köpte jag en påse med petits beurre till exempel. Tänk vad lite kakor kan dämpa längtan efter en plats? Även om det bara är tillfälligt. Nu är påsen tom sedan länge. Tur att det inte dröjer länge till nästa tillfälle att fylla upp skafferiet. 
 
Känner ni igen er?
 
Upp