Fifty percent

 
 
Igår kväll var jag ute och åt middag med Sara, Natalie och Naomi. Jag bokade en italiensk restaurang via lafourchette.fr och på så sätt fick vi även 50 % rabatt på maten (oftast ingår inte dricka i erbjudandet). Två förrätter, fyra huvudrätter, tre efterrätter och en flaska vin kostade oss drygt 20 euro var. Tyvärr var mitt kött lite segt och senigt, men annars var det riktigt gott. Efter middagen gick vi vidare för ett glas på Le Perchoir och sedan till L'International vid Parmentier. En himla mysig och rolig kväll med några av de finaste personerna jag vet.
 
Eftersom jag skulle upp tidigt idag tog jag sista metron hem. Sedan var jag uppe till fyra, packade och städade. Idag flyttar jag nämligen från min lilla studio. Vid fyra har jag den så kallade "état de lieu", besiktiningen av lägenheten, C's pappa var så snäll och erbjöd sig att vara med mig. Han har jobbat som arkitekt i flera år så han kan det där. Med tanke på hur min hyresvärd betett sig och då jag lämnat en deposition på 1000 euro, vill jag inte göra det ensam. Gud jag längtar verkligen efter att få lämna den här jäkla skitlägenheten bakom mig och få njuta av mina tre sista dagar i Paris utan stress.
 
 
Förresten, har ni sett att det är sista timmarna på mina annonser? Skynda att fynda!
 
 
 
Weekend | | 2 kommentarer |

I will miss you too

 
 
Igår var min sista dag på jobbet. Det kändes lite sorgligt på ett sätt för vissa av dem har jag jobbat med enda från början för 1,5 år sedan. Jag tycker attt de är så himla fina människor. Smarta, roliga och omtänksamma personer som jag kommer sakna att ha omkring mig. Jag fick två fina presenter, varav en var den här tavlan på allihop. Den kommer ju passa fint i min lägenhet, haha! Sedan hade alla skrivit så fina saker på ett kort och så bjöd dem mig på en sista lunch igår. Tydligen hade flera förslag på present trillat in, som Abbas Greatest Hits (som om inte varje svensk redan har alla deras album), årsförbrukning av Krisprolls (finns det ens någon svensk som äter skorpor mer än en gång om året?) och presentkort på IKEA. Lyckligtvis föll det på ett presentkort på den svenska inredningssidan rum21.se, vilken min tyska kollega Johanna letat efter med ljus och lykta. Så att jag ska slippa släpa med mer till Sverige och kunna köpa någonting fint till min lägenhet. Otroligt tankfulla och fina presenter. Jag blev så rörd och glad.
 
Just att gå vidare känns däremot inte sorgligt utan nu ser jag fram emot nya äventyr. Eftersom jag åker till Sverige den 4:e har jag nu en veckas semester. Jag har en del praktiskt att ta tag i, men jag ska även passa på att njuta av Paris, umgås med vänner och bara ta det lugnt. Nu ska jag först iväg och hej då-luncha med C, sedan möte på banken och efter det möta upp med Precious som är tillbaka i Paris efter sin 2 månader långa semester i staterna.
 
 
C'est la vie | | 5 kommentarer |

The Golden Green Card

 
 
Igår fick jag mitt Carte Vitale, alltså det franska sjukkortet som gör att du kan utnyttja sjuksystemet i Frankrike och dessutom få tillbaka en viss procent av det du betalar. Exempelvis läkarbesök, tandläkaren och receptbelagd medicin. Det kom ju verkligen i rättan tid såhär en vecka innan jag flyttar hem till Sverige, haha. C har skämtat med mig sedan ett bra tag att det tagit så lång tid för mig att skaffa det (jag är bra på att skjuta upp sådana här tråkiga saker). Men det är en lång process för det var i våras jag skickade in alla mina papper och först nu har jag alltså fått själva kortet. I franska mått har det ändå gått relativt snabbt. Flera av mina vänner har fått vänta i flera år på sitt kort. Sådana här myndighetsärenden tar med andra ord sin lilla tid i Frankrike. Det ska helst handläggas minst tre månader och så måste man komplettera med sådär en miljon papper. Fransmännen älskar papper och ineffektiva system.
 
Fast jag måste säga att det var ganska så bra timing eftersom jag ska till optikern efter jobbet och kolla ut ett par glasägon. Som jag får gratis. Innan jag har jag blivit återbetald retroaktivt, men nu regleras det direkt. Frankrike, det här är du skyldig mig efter fem år av blod, svett och tårar.
 
 
Culture Paris/France | | 4 kommentarer |
Upp