A Friday night in Copenhagen

 
 
Jag har i princip skrattat mig genom hela den här fredagen. För det första så berättade två kollegor (med en tårta) att de båda ska bli pappor. I samma månad. Vi garvade åt att en av våra konsulter frågade om de skulle ha barn tillsammans. Sedan har några i vårt team skojat om att jag och en annan kollega borde dejta, haha. En av mina managers försöker para ihop mig med halva företaget. "Christine, du ska ha dig en dansk pojkvän". Jag vet inte vad jag ska tycka om denna matchmaking. Efter jobbet gick några av oss ut på en bodega... eh, någonstans. Har ingen aning om var vi var. Mina kollegor är riktigt härliga personer, så himla roliga och lättsamma. Ju mer jag lär känna dem, desto mer tycker jag om dem. Ikväll skrattade jag så mycket att jag knappt kunde sitta upp. 
 
Ett par stycken skulle vidare på annat håll så jag gick med några av killarna och åt hamburgare. De skulle vidare till en bar sedan men jag kände mig ganska klar. Nu är jag snart framme i Malmö med tåget. Jag har ont i fötterna och längtar efter min säng!
 
 

I've got all the answers

 
 
Jag fick två frågor från er nyligen och jag tänkte att jag lika gärna kan svara här.
 
1. Vad är det för nagellack jag hade häromdagen? 
Lacket kommer från Essie och färgen heter Sand Tropez. Sedan hade jag även ett matt top coat från Mavala ovanpå. Nu har jag dock utan matt överlack. 
 
2. Vad för kamera använder jag?
Dessa bilder är tagna med mobilen, liksom några andra på bloggen i de senaste inläggen. Man märker ibland på kvaliteten, även om den kameran faktiskt är förvånansvärt bra. Annars använder jag en Canon s110. Jag har kört på Canon de senaste fem-sex åren. Aldrig missnöjd med dem!
 
Idag är jag på gott humör. Livet känns helt plötsligt så himla mycket lättare. Mötet igår gick skitbra, solen skiner, jag ser fram emot en fredag på jobbet (och så fredagsfrukosten som är den bästa på hela veckan!) och ikväll blir det afterwork med några kollegor. Det ska bli kul! Sedan helg med roliga planer och avkoppling. 
 
Dags att hoppa av S-tåget och promenera till kontoret. Hoppas ni får en underbar fredag!
 
 

Lemongrass i Malmö

 
 
Malmö har de senaste 10-15 åren förvandlats från en tråkig industristad till en trendig och ständigt utvecklande stad. Mina föräldrar flyttade hit från Stockholm i slutet på 70-talet och mamma har berättat att då fanns här knappt någonting. Sedan hände någonting och helt plötsligt började staden leva.
 
Just restauranger har bland annat börjat poppa upp, en efter en. Jag har fortfarande en hel del kvar att avverka. Sedan finns det de som funnits där länge, men som jag av någon konstig anledning aldrig kommit till att besöka.
 
Lemongrass har jag gått förbi ett par gånger men ändå har jag aldrig ätit där. Vilket är synd, för här har vi en riktigt trevlig asiatisk restaurang med vänlig personal, mysig atmosfär och god mat. Tyvärr släppte inte min magknip, så det kändes inte som att jag kunde njuta fullt ut av maten. Det får helt enkelt bli ett till besök framöver.
 
Lemongrass ligger på Grynbodgatan 9, i Gamla Väster 
 
 

Man är alltid sin värsta kritiker

 
 
Idag har jag ett utvecklingsmöte med min chef. Jag är lite nervös. Det är väl de där kritiska hjärnspökena som sätter in. Jag kan vara väldigt självkritisk och vågar inte alltid lita på min egen förmåga. Dålig självkänsla kallas det visst för. Den jag jobbat med sedan skoltiden.
 
Det kommer antagligen från den senaste tiden i Paris där jag hade en manager som gjorde sitt bästa för att trycka ner den. Även om jag har föräldrar som alltid talat om för mig att jag är bra som jag är, så blev jag väldigt märkt av att under ett års tid få höra om allt jag inte gjorde bra. Att bli behandlad som att man inte betyder någonting ger självförtroendet en törn. Hade jag inte haft så underbara kollegor som var på min sida, hade jag nog brutit ihop fler gånger än jag faktiskt gjorde. En av mina förra kollegor i Paris berättade nyligen att även hon fick utstå samma sak efter att jag slutat. On to the next one, in other words. 
 
Att nu i stället ha chefer som kommer fram till en och ger en high-five för att man gjort ett "skitbra" jobb, eller behandlar en med respekt, är nästan overkligt. Jag får försöka ta till mig berömmet, utvecklas av den konstruktiva kritiken och vifta bort de där nedbrytande hjärnspökena. 
 
 

Note to self

 
 
Jag hittade det här fina anteckningsblocket på Åhléns och jag var bara tvungen att köpa det. Jag har en osund relation till anteckningsböcker. Jag blir blixtförälskad i dem och sedan tröttnar jag. Jag vill inte ens veta hur mycket pengar jag lagt på det. Men den här ska jag verkligen använda.
 
Nu kom jag precis över bron till Malmö. Jag ska hem och byta om, sedan möta en kompis för middag. Just nu har jag dock världens magknip så jag hoppas att det kommer gå över innan vi ska ses. Jag ser fram emot att testa en ny restaurang och tänker att jag borde ta tillbaka den där "äta ute mitt i veckan"-vanan från Paris. Varför bara leva för helgen liksom? 
 
 

Jag är redo för våren

 
 
Jag kom faktiskt iväg till gymmet igår kväll. Jag tryckte i mig en banan för att döva hungern och körde ett lite kortare pass. Det var riktigt välbehövligt. Visst att det är skönare att ligga på sofflocket men man mår ju så bra efteråt. Både fysiskt och psykiskt. 
 
I alla fall fick jag lite självförtroende, tills jag skulle klä på mig i morse. Ingenting kändes bra. Utan att överdriva bytte jag överdel sju gånger. Jag är så trött på vinter och kyla nu. Trött på att bära lager på lager. Trött på att gå runt i samma tråkiga stickade tröjor. Jag ser alla modebloggare och tänker "var hittar de inspiration att ha på sig någonting annat än jeans och stickad tröja?" Själv är jag totalt oinspirerad till chica outfits på denna tiden på året. 
 
Helst skulle jag vilja gå runt i något liknande som jag bär bilden. Det gör inget om det är lite kyligare så jag får bära min nya kappa. Jag är redo för våren nu!
 
 

Är det inte typiskt?

 
 
Jag är på väg hem från jobbet och planen var att gå till gymmet, men nu börjar min mage redan kurra. Jag är fortfarande i Köpenhamn så det kommer ta ett tag innan jag är framme. Åh, är det inte typiskt? När jag ställt in mig på att träna och så blir jag för hungrig för det. Att träna på helt tom mage är ingen hit. Fan meh. 
 
Jag får äta en tidig middag (nåja, tidig för någon som vant sig vid franska middagstider) och köra ett pass på min yogamatta innan jag går och lägger mig. Nu ska jag roa mig med att förbereda för ett möte på torsdag. Någonting får ju denna pendling vara bra till.
 
 

A different kind of standard

 
 
Tänk så annorlunda min bostadssituation ser ut nu om man jämför med för ett år sedan. Då bodde jag fortfarande ihop med C. I den där lägenheten med charmigt, mörkt trägolv och utsikt från sovrummet över vackra parisiska takåsar. Men med mögel i badrummet och fuktig luft. Jag frös alltid om fötterna. När jag kom hem från jobbet var det kallt i lägenheten eftersom det var för dyrt att ha elementen på under dagen. Tvättmaskinen tvättade aldrig rent och jag fick gå ner till la laverie på parallellgatan rue des Moines för att torktumla handdukar och lakan. Ibland blev det stopp i duschen. Antagligen för att de fuskat när de renoverade badrummet för sådär 30 år sedan. Golvet lutade så mycket så jag ibland kände som att sovrummet låg i uppförsbacke. För att inte tala om att vi inte hade en riktig säng.
 
Jag kan sakna de där charmiga, slitna trägolven och utsikten över takåsarna, men allt det där andra är jag glad att jag är utan. Ni som någon gång bott utanför den svenska bostadsstandarden vet vad jag menar när jag säger att jag är glad över att kunna duscha i riktigt varmt vatten i tjugo minuter utan att varmvattnet tar slut. Eller behöva betala en dyr elräkning på grund av det. Right?
 
Nu ska jag hoppa in i duschen, känna tacksamhet för att vattnet rinner ner i avloppet och sedan gå barfota på mitt varma golv. Utan att frysa om fötterna. Bara för att jag kan. 
 
 

Macarons

 
 
När Precious kom till Sverige i torsdags, hade hon med sig en överraskning till mig. Hon vet hur mycket jag älskar macarons från Jean-Paul Hévin, så hon hade köpt en låda av de smarriga franska kakorna. Sådant är så fint tycker jag, när en vän känner en väl och ger en en sak som den vet att man blir glad för. Hon åkte hem i eftermiddags och även om det var skönt att få lite kvalitetstid med mig själv igen, så känns det lite tomt hemma.
 
I eftermiddags träffade jag min vän Sara som även hon varit på besök i Sverige i helgen. Hon hade med sig två 30-årspresenter till mig - en fransk film och en bok på franska. Himla fin tanke bakom det, med tanke på att jag ibland får en släng av Frankrike-längtan. Vi tog en fika på Pronto, flanerade inne på på Åhléns i 45 minuter och promenerade till Värnhem där hon skulle ta sin buss hem. Vi har alltid lika kul ihop och så är det såklart skönt att prata med någon som vet precis hur det är att vara i min situation här. Som kan relatera till det här med att flytta hem till Sverige, och att bo i Paris. Ibland behövs det verkligen för jag märker att jag inte är samma person nu som innan jag fick uppleva båda världar från olika perspektiv. Dessutom kul att vi kommer ses igen i Paris om drygt en månad!
 
Nu ska jag äta den allra sista macaronen och se senaste avsnittet av Hart of Dixie. 
 
 

Because I'm worth it

 
 
Ett par dagar i månaden får jag lust att koppla bort resten av världen i tre dagar. Inte prata med någon, stänga av allt vad heter teknik (eftersom jag vet att jag inte kommer ha något tålamod med det om det inte fungerar) och bara se på filmer som får mig att skratta. Tyvärr finns det ju någonting som heter ansvar och vuxenskap. Det där att man måste jobba och inte bara kan strunta i allting runt omkring. Fy alltså, vi kvinnor borde få 24 extra semesterdagar per år bara för att ligga hemma och lida av mensvärk eller grav pms två dagar i månaden. Vore inte det någonting att införa? För att inte tala om att jag verkar ha fått Alzheimers och total brist på närminne. Jag är helförvirrad och glömmer de enklaste sakerna. Snälla säg att jag inte är den enda som typ vill gå ut och sparka sönder en papperskorg den här veckan på månaden.
 
Hormoner alltså... vad livet vore lättare om man slapp hantera dem!
 
Jag är så glad att denna veckan är slut för jag håller på att få tuppjuck. Nu ska jag stänga ner mailen, lägga in en vinflaska för kylning och ta helg. Ikväll blir det middag, drinkar och troligtvis en liten utgång, men först ska jag in till stan och möta upp med Precious. Sedan ska jag köpa mig någonting fint (ledtråden finns i bilden). Bara för att jag förtjänar det just nu. 
 
 

She's here!

 
 
Efter en ganska jobbig dag på jobbet åkte jag och hämtade upp Precious på flygplatsen. Äntligen är hon här! Som jag längtat. Vi köpte take away från Spoonery och sedan har vi spenderat kvällen med att prata och skratta. Precis som vi alltid gjorde i Paris. Trots att vi inte setts på nästan 6 månader är det som igår. Nu sitter vi mest och slappar, hon skriver till en kompis hon ska träffa i morgon och jag passar på att skriva här. Jag är dock ganska trött så jag tror att det snart får bli sängen. Jag jobbar hemma i morgon och tänkte gå upp tidigt så att jag hinner jobba undan. Då har vi större delen av eftermiddagen till att umgås. Fördelen med att slippa pendlingen är jag i princip kan gå direkt från sängen till "kontoret". 
 
Förresten, det här med ekologiskt så har ni såklart rätt i att det är vettigt och bra. Jag fick det att låta som jag tyckte tvärtom. Självklart är det bra att äta rent och inte ha i sig en massa skräp om man kan undvika det. jag försöker att bara äta McDonalds tre gånger i veckan, till exempel. Nej, jag skojar såklart. Alla får göra som de vill och jag tycker det är superbra att ni äter bra och nyttigt. Någon av oss måste ju göra det! En dag kanske jag ger efter min kompis Stinas tjat och köper ekologiskt fullt ut. Time will tell.
 
Nej nu får jag vara lite social här. Ha en fin kväll!
 
 

à la myrtille

 
 
God morgon på er! Jag är redan mer än halvvägs till jobbet då jag tänkte komma in lite tidigare idag. Jag får nämligen besök från Paris i eftermiddag och ska hämta upp en kär vän på flygplatsen vid halv fem. 
 
Jag brukar äta frukost på jobbet eftersom jag oftast inte hinner innan jag går hemifrån. De flesta dagar är jag inte ens hungrig innan jag kommer till kontoret, men just nu skulle jag kunna äta en hamburgare, så hungrig är jag. Jag saknar förresten den här goda blåbärsyoghurten som jag brukade äta i Paris. Jag är inte så duktig på att köpa ekologiskt och tycker den här hälsohetsen i Sverige är lite överdriven. ALLT ska vara ekologiskt och supernyttigt. Folk verkar ju inte äta riktig mat längre. Det är så jag får lust att bara köpa mat med en miljon ingredienser för att gå emot strömmen. Fast nej, det vill jag ju inte heller för då kommer jag typ dö i förtid. Hur som helst tycker jag väldigt mycket om denna yoghurten. Den finns i flera smaker, FYI. Torsdagens viktiga information till Paris-svenskar kan man kalla det.
 
Nu sitter jag på S-tåget och ska strax gå av på Nordhavn. 
 
Hoppas ni får en riktigt fin dag!
 
 

När man vet att man tog rätt beslut

 
 
Idag fick jag höra att min före detta manager (i Paris) fått sparken. Hon och jag kom inte så bra överens och jag tycker personligen inte att hon var en bra chef. Särskilt inte när hon behandlade mig som skit. Vad jag förstått är jag inte den enda som tyckte det. Jag valde ju som sagt att lämna mitt jobb trots att jag inte hade något annat jobb och efter allt jag får höra från mina förra kollegor så var det nog ett av de bästa besluten jag hade kunnat ta. Det är verkligen inget bra företag och de bryr sig inte ett dugg om sina anställda. Det går tydligen inte så bra för det just nu heller. Då passar the big boss och hans flickvän (som började som HR-chef och nu är VP - of course) på att åka på julresa till NYC. Medan de anställda knappt får ta ut någon semester. Dessutom ska de tydligen ha läkarintyg bara de har ett besök hos läkaren nu (hallå, är det mellanstadiet?), samtidigt som de jobbar över utan att få betalt för det. Enligt min kollega J så har redan en till i mitt gamla team sagt upp sig nyligen och resten vill nog dra de också. Nyligen gav de alla som var på provperiod sparken, EFTER att du hade jobbat en hel arbetsdag. Ja ni hör ju själva. Låtsasföretag är vad det är. Makes me sick to my stomach.
 
Förutom att jag ibland saknar mina förra kollegor, som var helt underbara, så är jag glad att slippa jobba för ett sådant skitföretag. Okej, jag kan sakna att äta lunch på Bourse-trappan, eller i solen på rue des Petits Carreaux, som jag och Janneke gör här på bilden. Å andra sidan har jag nya underbara kollegor och i vår kan vi sitta på terassen till matsalen och äta lunch med utsikt över småbåtshamnen.
 
Så vid närmre eftertanke är jag riktigt jäkla glad att inte jobba i Paris längre. Jag trivs bättre här.
 
 
 

Vinter är inte min grej

 
 
Jag åkte med syrran upp till Landskrona igår efter jobbet. Pappa och Ewa har köpt en lägenhet där och eftersom de åker till Spanien i morgon och är borta i två månader passade jag på att umgås med dem lite. Det var riktigt mysigt. Vi åt gott och pratade om både det ena och det andra. 
 
Nu sitter jag på ett försenat tåg till Malmö. Egentligen ska det gå hela vägen till Köpenhamn men vi fick ett meddelande att sista station är Malmö, så jag måste gå av där och byta plattform. Nu går tåget dessutom i snigelfart. Verkligen kul det här att pendla när man blir supersen till jobbet. Jag hade tänkt träna ikväll men i stället kommer jag få jobba sent. För att inte tala om att det är ännu en kall och grå dag.
 
Kan det bli vår snart?!? Det här med vinter är nog inte min grej.
 
 

Italy

 
 
Vi glömmer denna grå måndag och drömmer oss bort till Italien i stället, tycker jag. Bilderna är från Verona och Parma (med undantag för första bilden som är tagen på Milanos tågstation) sommaren 2012. 
 
I juli ska jag äntligen få åka dit igen. Min vän Naomi gifter sig och bröllopet kommer hållas i hennes hemstad Genova. Jag tror nästan att jag får ta några dagar extra semester bara för att ha tid att äta tillräckligt med italiensk mat. Pizza, gelato, pasta, buffalomozzarella, prosciutto di Parma, polenta etc etc. Sedan är det bara i Italien man kan dricka riktigt god cappuccino. För att inte tala om att omge sig med härliga italienare och komma ner till varmare breddgrader. Bästa av allt: vara en del av en dag full med kärlek och fira att en bästa vän får sin drömprins. Behöver jag säga att jag längtar? 
 
Tanken på det gör att februari inte känns lika tungt.
 
 

Christine&Paris


This blog is about a Swedish girl and all of her different stories. After a few years living in Paris, eating a lot of pain au chocolats for breakfast, kissing handsome French guys and taking pictures of la Tour Eiffel from every angle, she decided to move back to Sweden.


She now lives in the south part of the best country in the world (oh well, most of the time it is) while working in Copenhagen as a marketing coordinator in the travel industry. Her main interests are music, travels to old and new places, drinking good wine, eating food, photographing stuff and simply enjoying life.
Now and then you can expect posts and pictures from Paris. That's a promise.

All photos are taken by me, if nothing else is said. Please ask for permission before you borrow them.

BIENVENUE!

To get in contact with me:
christinesblogg@hotmail.com






RSS 2.0