Moved out and moved on

 
 
Så var jag utflyttad från min lägenhet och bor hos min kompis Ariane tills på torsdag. Hon bor i en etta i 15:e med en stor balkong. Det känns som en stor lättnad att dels slippa den där jäkla galna kvinnan, och dels få spendera några dagar i en större lägenhet tillsammans med min vän.
 
Och vilken dag igår! Alltså, var ska jag börja? För det första ändrade min hyrevärd tiden från 17.00 till 16.00 (hon bestämde att vi skulle göra utcheckningen då, utan att ens fråga om det passade bra), sedan kommer hon en halvtimme försent och ber inte ens om ursäkt.
 
Det var tur att Christophes föräldrar var med mig för såklart försökte hon hitta någonting för att inte betala tillbaka allting av de 1000 euro jag lämnat i deposition. Minns ni att det läckte in från taket för några månader sedan? Det stod ett skrivbord under där där vattnet kom in och antagligen har vatten kommit på det så det är pyttelite fuktskadat på kanten. Jag tror till och med att det var så innan jag flyttade in och jag borde ju såklart tagit kort på det, men tänkte inte på det för i min värld beter sig inte andra svenskar så oärligt och osympatiskt mot sitt eget folk... Det skrivbordet berättade hon dessutom när jag flyttade in att det stod där när hon köpte lägenheten, och hon har alltså inte ens betalat det själv. Ändå försökte hon anmärka på det och säger "jag kunde fått tillbaka på försäkringen". Det är alltså ett sketet skrivbord från IKEA som säkert kostar typ 500 spänn, och så lär det ju ha några år på nacken. Hahahaha! Alltså den människan.
 
C's pappa mätte även lägenheten innan hon kom och kom fram till att den var 13 kvm, inte 14 som hon skrivit på kontraktet. Vilket gör stor skillnad i Paris och på en sådan liten yta. Plus att det är snedtak och i Frankrike är det olagligt att ta betalt för ytan under snedtak som mäter under en viss höjd (jag tror det är 1,50 m). Så hon ska egentligen skriva 10 kvm, och då är min hyra på 680 euro waaay overpriced. 
 
När jag berättar att det dels kommer upp avloppsvatten från duschen när jag använder tvättmaskinen, och att det bubblar upp vatten ur vasken när jag spolar i toaletten säger hon "ja men det är normalt". "Normalt vet jag inte om jag kan kalla det", svarar jag då. Sedan började hon snacka en massa skit och slingrade bara in sig mer i sina lögner. Hon försökte få mig att skriva på ett papper så att hon skulle kunna dra av från depositionen, men jag bara "jag tänker inte skriva på någonting, det kan du glömma". Jag sa till henne att hon är en oärlig och inkorrekt person och att om jag inte får tillbaka varenda öre av depositionen kommer vi anmäla henne. Haha, hon blev nog rätt snopen. Det roliga var när Claude talade om för henne alla lagar och regler hon bryter mot. Då såg hon ganska nervös ut. Plus att jag blev så stolt över mig själv att jag vågade stå upp för mig själv. jag tror att det gav mig lite självförtroende att de var med mig, plus att jag kunde ge svar på tal på mitt eget språk.
 
Ja jag säger då det. Stackars nästa hyresgäst som kommer vantrivas där och bli lurad av henne. Nu hoppas jag bara att hon betalar mig, men jag tror det för hon vet att hon riskerar att åka dit annars.
 
Nej, nu måste jag bege mig ut. Jag ska till posten och sedan blir det nog en glass i solen.
Det är 24 grader idag och det ska fortsätta så hela veckan. Så himla underbart!
 
 

Fifty percent

 
 
Igår kväll var jag ute och åt middag med Sara, Natalie och Naomi. Jag bokade en italiensk restaurang via lafourchette.fr och på så sätt fick vi även 50 % rabatt på maten (oftast ingår inte dricka i erbjudandet). Två förrätter, fyra huvudrätter, tre efterrätter och en flaska vin kostade oss drygt 20 euro var. Tyvärr var mitt kött lite segt och senigt, men annars var det riktigt gott. Efter middagen gick vi vidare för ett glas på Le Perchoir och sedan till L'International vid Parmentier. En himla mysig och rolig kväll med några av de finaste personerna jag vet.
 
Eftersom jag skulle upp tidigt idag tog jag sista metron hem. Sedan var jag uppe till fyra, packade och städade. Idag flyttar jag nämligen från min lilla studio. Vid fyra har jag den så kallade "état de lieu", besiktiningen av lägenheten, C's pappa var så snäll och erbjöd sig att vara med mig. Han har jobbat som arkitekt i flera år så han kan det där. Med tanke på hur min hyresvärd betett sig och då jag lämnat en deposition på 1000 euro, vill jag inte göra det ensam. Gud jag längtar verkligen efter att få lämna den här jäkla skitlägenheten bakom mig och få njuta av mina tre sista dagar i Paris utan stress.
 
 
Förresten, har ni sett att det är sista timmarna på mina annonser? Skynda att fynda!
 
 
 

I will miss you too

 
 
Igår var min sista dag på jobbet. Det kändes lite sorgligt på ett sätt för vissa av dem har jag jobbat med enda från början för 1,5 år sedan. Jag tycker attt de är så himla fina människor. Smarta, roliga och omtänksamma personer som jag kommer sakna att ha omkring mig. Jag fick två fina presenter, varav en var den här tavlan på allihop. Den kommer ju passa fint i min lägenhet, haha! Sedan hade alla skrivit så fina saker på ett kort och så bjöd dem mig på en sista lunch igår. Tydligen hade flera förslag på present trillat in, som Abbas Greatest Hits (som om inte varje svensk redan har alla deras album), årsförbrukning av Krisprolls (finns det ens någon svensk som äter skorpor mer än en gång om året?) och presentkort på IKEA. Lyckligtvis föll det på ett presentkort på den svenska inredningssidan rum21.se, vilken min tyska kollega Johanna letat efter med ljus och lykta. Så att jag ska slippa släpa med mer till Sverige och kunna köpa någonting fint till min lägenhet. Otroligt tankfulla och fina presenter. Jag blev så rörd och glad.
 
Just att gå vidare känns däremot inte sorgligt utan nu ser jag fram emot nya äventyr. Eftersom jag åker till Sverige den 4:e har jag nu en veckas semester. Jag har en del praktiskt att ta tag i, men jag ska även passa på att njuta av Paris, umgås med vänner och bara ta det lugnt. Nu ska jag först iväg och hej då-luncha med C, sedan möte på banken och efter det möta upp med Precious som är tillbaka i Paris efter sin 2 månader långa semester i staterna.
 
 

The Golden Green Card

 
 
Igår fick jag mitt Carte Vitale, alltså det franska sjukkortet som gör att du kan utnyttja sjuksystemet i Frankrike och dessutom få tillbaka en viss procent av det du betalar. Exempelvis läkarbesök, tandläkaren och receptbelagd medicin. Det kom ju verkligen i rättan tid såhär en vecka innan jag flyttar hem till Sverige, haha. C har skämtat med mig sedan ett bra tag att det tagit så lång tid för mig att skaffa det (jag är bra på att skjuta upp sådana här tråkiga saker). Men det är en lång process för det var i våras jag skickade in alla mina papper och först nu har jag alltså fått själva kortet. I franska mått har det ändå gått relativt snabbt. Flera av mina vänner har fått vänta i flera år på sitt kort. Sådana här myndighetsärenden tar med andra ord sin lilla tid i Frankrike. Det ska helst handläggas minst tre månader och så måste man komplettera med sådär en miljon papper. Fransmännen älskar papper och ineffektiva system.
 
Fast jag måste säga att det var ganska så bra timing eftersom jag ska till optikern efter jobbet och kolla ut ett par glasägon. Som jag får gratis. Innan jag har jag blivit återbetald retroaktivt, men nu regleras det direkt. Frankrike, det här är du skyldig mig efter fem år av blod, svett och tårar.
 
 

What you cookin'?

 
 
Det är inte helt lätt att laga riktig mat på två kokplattor och i en liten köksvrå. Ingen ugn har jag ju heller så det blir mycket omeletter, sallader och pasta. Enkla rätter utan någon större ansträngning. Därför blir jag alltid lite stolt över mig själv när jag faktiskt lyckas med att laga till någonting lite mer komplicerat, och utan att tappa saker i golvet och svära femtioelva gånger. Igår gjorde jag en kycklinggryta med zucchini och en sås gjord på vitt vin oh kokosmjölk. Till det åt jag bulgur. Det blev faktiskt över så jag kunde äta det till både lunch och middag idag. Med andra ord har jag ätit kyckling och bulgur för resten av veckan, men sparade en hel del pengar. 
 
Behöver jag säga att jag ser fram emot att flytta hem och äntligen kunna laga mat i ett riktigt kök? Bara att ha en ugn, och fyra spisplattor. Sedan att jag kommer ha plats att faktiskt laga mat utan att bli irriterad över bristen på plats och yta. Gud vilken lyx!
 
På tal om ugn, så ska jag hem till Naomi nu och låna hennes. Jag har nämligen lovat två kollegor att jag ska baka en kaka till dem, vilket jag lovade för ett år sedan. Hrm... Så jag tänkte att jag kanske måste göra slag i saken, eftersom det är min sista dag på jobbet i morgon.
 
 

Att komma fram till ett beslut

 
 
Vissa beslut är svårare att ta än andra. Som det här att flytta från ett land man sedan några år kallar sitt hem. 
Jag minns att flera av er frågade mig för några månader sedan: "Vad är framtidsplanerna nu?", "Var tänker du bo?", "Ska du flytta hem till Sverige?", "Vad är dina drömmar och mål?". Det fick mig att rannsaka mig själv. Vill jag verkligen bo på 14 kvadratmeter och betala halva min nettolön i hyreskostnader? Nej, det ville jag inte. Vill jag byta jobb? Ja, det vill jag. Vill jag vara närmre familjen? Ja, såklart. Är jag lycklig här? Nja...
 
Samtidigt var jag tvungen att göra ett val eftersom jag inte fick lov att hyra ut min lägenhet i Sverige längre. Sälja eller flytta tillbaka? Då började jag fundera. Jag gjorde fyra listor. Två för fördelarna med att flytta hem till Sverige vs bo kvar i Paris. Två för nackdelarna med att bo i Sverige vs bo kvar i Paris. Listan med fördelar att flytta hem var ungefär lika lång som den med nackdelarna över att bo i Paris. Sedan gick jag på magkänslan. Jag sa upp mig från jobbet med en känsla av befrielse som resultat. Anledningen till att jag ville sluta behåller jag för mig själv, men jag kan säga så mycket som att jag inte ångrar mig en sekund. Särskilt inte efter de här tre månaderna då jag insett mer och mer att jag inte är ensam om att känna som jag gör. Det var rätt val. Min familj har stöttat mig till hundra procent vilket är jätteskönt. Jag blev mer och mer säker på min sak och började se fram emot att börja på nytt kapitel.
 
Just nu längtar jag hem till Sverige, samtidigt som jag känner mig lite vemodig. Jag lämnar ett gäng underbara kollegor, som faktiskt ibland lyfter upp min dag med sina härliga personligheter och roliga egenheter. Mina vänner som jag lärt känna och tycker så himla mycket om. Fast när man väl flyttat någonstans finns det alltid någon man saknar. Förhoppningsvis kommer mina vänner här och hälsar på mig i Sverige så jag får visa dem den platsen jag kommer i från. Det är någonting jag verkligen ser fram emot. 
 
 
 

Second Hand

 
 
Jag har lagt upp några plagg på Tradera. Ett par skor som jag bara använt en gång, ett sidenlinne från H&M Trend som jag aldrig använt och en sjal från franska märket NAFNAF. 
 
Om någon är intresserad så hittas det HÄR!
 
 

Oh Paris, you are taking all the magic away

 
 
Det var ett tag sedan vi hade några Paris-bilder här på bloggen så nu kör vi två stycken. De tog jag i söndags när jag kom tillbaka från min weekend i Sverige. Jag använder sådant här som terapi, för just nu känner jag verkligen hur det här folket som kallas för parisiens går mig på nerverna. Min kompis Lasse, som flyttade från Paris till San Fransisco förra året, hade rätt när han sa att "det blir värre ju närmre du kommer avresedatumet". De senaste veckorna känns det som att jag kämpar allt mer mot det otroligt ineffektiva, långsamma och bakåtsträvande systemet i det här landet. Hur är det möjligt att ett företag endast går att nå via POST år 2014? Ingen mailadress och inget telefonnummer. Hur kan man ens kalla det "service clientel"? Jag undrar om de ens vet vad ordet "service" betyder? 
 
Jag känner hur jag kan mala på genom femton paragrafer varför jag är glad över att flytta från den här staden, men jag ska inte ta bort all magi från er. Paris är Paris, med och utan sina skavanker. Om man bara ser på ytan är den förbannat vacker. 
 
Idag har jag hängt med Naomi hela eftermiddagen och nu ska jag snart iväg och träffa en annan tjejkompis för ett glas vin vid Victor Hugo. Jag omger mig med fina vänner som ger mig energi och stöd. Som igår kväll när jag hängde med Sara och vi skrattade så mycket så jag fick ont i magen. Jag behövde verkligen det. 
 
 

Sellin' off some stuff

 
 
Det här med att flytta från en lägenhet kan vara lite knepigt. Att dessutom flytta från ett land till ett annat är en helt annan femma. Jag har spenderat min lördagsförmiddag med att städa, rensa och sortera. Hur är det möjligt att man kan ha fem olika deodoranter? Sedan alla halvfulla Efter drygt fem år i Paris har jag samlat på mig en hel del grejer. En del ska jag ta med mig hem, men mycket kommer jag inte kunna flytta med mig till Sverige.
 
Eftersom jag inte gillar att slänga saker, och dessutom är i stort behov av pengar just nu, har jag ordnat en liten "hemma-loppis" i morgon för att göra mig av med mina grejer. Jag kommer inte sälja gamla deodoranter utan kläder accessoarer och saker till hemmet. Så om du bor i Paris får du gärna komma förbi.
Är du intresserad så släng iväg ett mail eller en kommentar så skickar jag mer info!
 
 
 

I've got my eye on you

 
 
Ibland önskar jag att dygnet hade fler än 24 timmar. Tänk så mycket man hade hunnit med att göra då! Jag har precis ätit middag och fixat med en massa grejer hemma. Min hyresvärd hade folk som kollade på lägenheten idag, och jag kom hem för att upptäcka att hon flyttat runt på mina grejer. Vissa människor alltså. De tror att de äger världen och kan göra lite som de vill utan respekt för andra.
 
Jag började min tisdag med att göra en synundersökning. Det här med att kisa och gissa bokstäver börjar bli tjatigt så nu är det dags att skaffa glasögon. Däremot önskar jag att man slapp vänta minst en halvtimme varje gång man ska till doktorn här. Vad är meningen med att säga en tid när de ändå alltid är försenade? Det känns ju lagom roligt att stressa iväg på morgonen för att vara där i tid, och sedan får man ändå sitta och vänta i 30 minuter på att de tar emot en. Jag har särskilt svårt att förstå hur de kan vara försenade i programmet klockan tjugo i tio när de öppnar kliniken klockan nio (att gå till läkaren innan kontorstid är i princip omöjligt här, vissa öppnar så sent som kl 10!). Som sagt, det här med effektivitet och organisation är inte fransmännens starkaste sida.
 
Hur som helst gick det bra och på fredag tänkte jag gå till en optiker och välja ut ett par glasögon. Dessutom får jag tillbaka en viss procent av det jag betalar. Min kollega betalade 1 euro för två par glasögon och om man vill kan man till och med välja ett par solglasögon som andra par. 
 
Nu är jag så trött så jag måste verkligen sova direkt. Natti!
 
 

Power Shake

 
 
Det är tur att jag gillar att resa för det har blivit en hel del av det senaste tiden. Köpenhamns flygplats börjar kännas som hemma för mig. Å andra sidan tar jag alla chanser jag får att köpa med en Power Shake från Joe & The Juice. Flygresan igår gick riktigt smidigt. Inte nog med att en snäll person i säkerhetskontrollen lät mig gå genom expresskön, jag fick även byta plats på flyget från mittenplats (finns det någon som ens gillar att sitta i mitten?!) till fönsterplats. Det enda som kändes lite surt var att jag hade köpt en tur/retur-biljett när jag åkte flygbussen från Paris i torsdagskväll. Igår kom jag på att det var det kvittot jag slängde mitt tuggummi med i fredags när jag var på väg till mitt möte. 11 euro som jag bokstavligt talat kastade i papperskorgen.
 
Jag och min kollega Izzie botade måndagsångesten med lunch på Le Pain Quotidien. Jag ska till läkaren för att göra en synundersökning i morgon bitti så stannade kvar lite för att jobba undan, men nu ska jag hem och städa min studio. Min hyresvärd ska tydligen göra visningar av lägenheten denna veckan. Man kan ju tycka att lite mer än en dags heads up vore det minsta man kan begära, men tydligen inte. 
 
 

Kärlek

 
 
Igår var en sådan vacker dag och kväll på alla sätt och vis. Min kusin Sophia gifte sig äntligen med sin Joakim och jag är helt övertygad om att de kommer leva lyckliga i alla sina dagar för de är det gulligaste paret jag vet. De är så fina mot varandra och en blind kan se hur stark deras kärlek är. Den kärleken de har önskar jag att jag också får uppleva med någon en dag. Att jag dessutom fick träffa mina kusiner och umgås med syrran gjorde det hela till en ännu bättre helg. Vi träffas så sällan men ändå vet jag att de finns där för mig och det kan gå år utan att vi ses men ändå känns det som att det var igår. Åh jag tycker så mycket om dem.
 
Tack min älskade Sophia och fina Joakim för att jag fick dela den här dagen med er! 
 
 

Österlen

 
 
Det finns två saker jag saknar väldigt mycket när jag bor utomlands. Det ena är min familj, och det andra är svensk frukost. Denna helgen får jag återse båda två. Syrran är också i Sverige tillsammans med sin engelsman. Så himla fint. Igår kväll kom vi till Kivik och välkomnades med en Gin&Tonic på verandan. Efter middagen satt vi ute till småtimmarna. Pratade om allt och inget och skrattade åt och med varandra. Jag vaknade utvilad till att solen sken och åt frukost ute. Det kan inte bli mycket bättre. Livet på en pinne ungefär.
 
Nu måste jag hoppa in i duschen för sedan ska vi köra mot Hässleholm. Det är en stor dag idag!
 
 

White Knits

 
 
Egentligen borde jag inte köpa någonting såhär några veckor innan jag ska packa ihop alla mina grejer och flytta till ett annat land. Ändå kunde jag inte låta bli när jag såg den här fina vita tröjan på rea. Jag kan nästan se min pappa sucka uppgivet när han läser det här inlägget, men lilla pappa du vet ju att jag aldrig lär mig.  
 
Den passar faktiskt utmärkt ljumma sensommardagar i september (fördelen med att flytta till södra delarna av Sverige), eller under en jacka i höst. Inte för att jag behöver en ursäkt för att shoppa, men det är ju alltid bra att ha en eller två i reserv.
 
Köptes i butiken Suncoo i Marais, vilken kan hittas på 22 rue des Rosiers. 
 
 

CPH

 
 
Hej från Köpenhamn! Jag kom hit sent igår och sov hos min kompis Sofia i natt. Jag har inte träffat henne sedan hon flyttade från Paris så det var ett kärt återseende. Lite synd bara att vi inte riktigt hann umgås men snart kommer vi bo närmre varandra så då kan vi träffas lite oftare. Det blir kul. Åh jag är så glad över att få komma närmre familjen och mina vänner här uppe. Det gör att flytten från Paris känns lite lättare. Även om jag är hundra procent säker på att det var rätt beslut att flytta tillbaka, så är det samtidigt lite jobbigt att lämna mitt liv där. Paris är ju mitt hem sedan flera år och jag har fått så många fina vänner där som jag tycker om. När jag kommer hit upp däremot, så inser jag hur bra det det är i Norden. Allting fungerar som det ska, människorna är trevliga och livskvaliteten är så mycket bättre.
 
Nu ska jag bege mig över sundet och åka hem till mamma för att dumpa mina väskor, samt packa om. Sedan ska jag försöka få tag på en av mina vänner så vi kan hänga lite. I eftermiddag möter jag upp med syrran och hennes kille för att åka bort till Österlen. I morgon är det årets finaste och kärleksfullaste dag. Längtar!
 
 

Christine&Paris


This blog is about a Swedish girl living in the French capital. I write about the real Paris life, not the glamorous one. It's mostly a bittersweet symphony.


I can't picture a life without traveling, eat far to many pastries for my own good, never get tired of taking pictures of La Tour Eiffel and am constantly dealing with cultural chocks.

All pictures are taken by me, if nothing else is said. Please ask for permission before you borrow them.

BIENVENUE!

To get in contact with me:
christinesblogg@hotmail.com






RSS 2.0