You're amazing just the way you are
När jag var liten var jag väldigt smal. Jag var kräsen med maten och till råga på det hade jag hög förbränning, alltså hade jag inte mycket underhudsfett. I skolan blev jag mobbad och kallad för spättan eller spinkis. Ryktet i högstadiet om att jag hade anorexia gjorde inte saken bättre. Särskilt då det enda jag ville var att gå upp i vikt. Det är väldigt fult att påpeka att någon är för tjock men helt okej att ständigt kommentera att en person är för smal.
Men jag blev äldre och la på mig lite mer. Jag fick former och bättre självkänsla, med det också högre självförtroende. Killarna började intressera sig för mig och jag blev mer säker i mig själv i sociala sammanhang. Jag insåg att det inte alls var något fel på mig utan att jag faktiskt var fin som jag var och att de som kastade ur sig elakheter var avundsjuka och osäkra. Till slut insåg jag att jag faktiskt var ganska söt. Till och med snygg.
Visst har jag mina dagar då jag känner mig ful. Dagar då inte ens smink eller fina kläder hjälper. Då håret är platt, finnarna ploppar upp en efter en, celluliterna syns lite extra och magen känns plufsig. Men hur kan jag annars uppskatta mitt utseende de dagar då jag är på topp? Mina föräldrar har aldrig klagat på sitt utseende inför oss barn och har dessutom alltid uppmuntrat mig att vara stolt över mina små "skönhetsfel" för de gör mig till den jag är. Det är JAG. Tänk så unik jag är eftersom ingen annan ser ut som jag gör. Nu skulle jag aldrig tillåta att någon trycker ner mig på det sättet igen. På ett sätt är jag nästan tacksam till de som kastade skit alla de åren i grundskolan för tack vare det är jag så himla mycket starkare.
Så tänk på det. Låt ingen tala om för dig att du inte duger som du är. En bra självkänsla kan inte köpas med missunnsamma kommentarer, Restylane eller implantat. Den får du när du är landad i dig själv och accepterat det unika i dig själv. Det bästa skönhetstipset jag har, det är att sträcka på sig, le och vara trevlig. Då är du attraktiv i dina egna och andras ögon.
VARFÖR är Ni så FINA mina kära läsare? Berätta!
Ps, läs först det här och sen det här, så förstår ni anledningen till mitt inlägg.
Fantastiskt bra skrivet!
Jag har aldrig förstått varför det skulle vara mer accepterat att påpeka att någon är smal/mager än tjock...eller jag förstår kanske vart ifrån det kommer. Om man är smal förväntas man också vara lycklig. Men det är långtifrån verkligheten för många.
Jag kan fortfarande hamna i perioder när jag ifrågasätter hur jag ser ut. Samtidigt har livets erfarenheter gett mig en fantastiskt stor kännedom om mig själv, min kropp och hur allting fungerar i samklang. Det är en trygghet som jag alltid kan luta mig tillbaka på då jag möter folks ifrågasättande.
Stor kram fina du!