Idag är ingen vanlig dag
För idag är det faktiskt min födelsedag! Idag fyller jag 30 år. TRETTIO ÅR. Tänk att jag funnits på denna jord i tre decennier? Jag känner mig ju som 20 år! Blir man någonsin vuxen?
I våras hade jag en så kallad trettioårskris. Jag var missnöjd med mitt liv och där jag var för stunden. Jag kände mig nog egentligen ganska kluven till just den här dagen ända fram till igår kväll. Sedan sa min syster någonting klokt. Att jag faktiskt inte ska vara så hård mot mig själv och i stället tänka på var jag är i livet, och allt jag varit med om de senaste åren. Om jag ska ge mig själv lite credit så har jag faktiskt gjort det mesta av mina twenties. Jag har haft mina toppar och dalar. Jag har fallit platt och rest mig upp igen. Såhär vid trettio måste jag säga att livet faktiskt är ganska bra. Ändå. För det mesta i alla fall.
Nu ska jag packa ihop mina saker och bege mig till flygplatsen. Min födelsedagsmiddag får bli på Gatwick. Men det gör ingenting för jag har haft en så himla mysig helg här i London, så just den här kvällen känns inte lika viktig längre. Särskilt när jag har helt underbara vänner och familjemedlemmar som skickat så mycket kärlek idag från alla möjliga håll och kanter.
Att fylla 30 år är med andra ord inte hela världen.
Varm Grattis!
Viktigast är ändå att livet pågår hela tiden, åldern är på något vis underordnad. Ju äldre jag har blivit ju mindre tänker jag på de faktiska åren, för de känns aldrig relevanta... Jag ligger alltid åtta-nio år back.Det är känslan i kroppen och vad man gör med sitt liv som har betydelse!Och du Christine, du gör saker hela tiden och fortfarande är fortfarande ung!!