Christine & Paris

Med allt som hänt i Paris saknar jag att vara där. Jag saknar att vara en del av samhället. Samtidigt känns det så avlägset nu, som att jag aldrig varit en del av det och står utanför. Det är en märklig känsla. Jag har hört från vänner där att det är en konstig stämning i staden. Folk är misstänksamma och rädda. Jag tycker det är så synd för oskyldiga och ärliga människor får skulden för någonting som ondskefulla och extrema personer gjort. Liv har gått till spillo för att personer som de här går fria på gatan. Det är läskigt.

 

Fast jag tvekar inte att åka dit och hälsa på. Det är ju mitt Paris, som jag hatar att älska.