Christine & Paris

 

Trots en något sen kväll igår så känner jag mig förvånansvärt pigg denna morgon. Det här att bussar och tåg gått över till sommartidtabell har helt sprungit förbi mig, så när jag kom till stationen hade jag en kvart tillgodo. Jag köpte därför en kaffe och en minicroissant (med kanelfyllning - något frassarna borde ta efter enligt min åsikt!), sen satte jag mig en stund i solen. Sådant kan verkligen få en vanlig vardag att kännas lyxig. Jag kom nyss på att jag faktiskt känner mig allmänt tillfreds med livet. Jag var i en svacka för några veckor sedan, men nu känns det som att mycket av det mest var oro i onödan (plus väder-depp och pms). Jag har en tendens att haka upp mig på saker och stressa över sådant som det egentligen inte finns någon anledning att ens ägna en tanke åt. Antagligen är det för att jag tagit skada av tidigare händelser och är övertygad om att det ska hända igen. Fastän det troligen inte kommer göra Tänk, trettio år och fortfarande lär jag mig så mycket om mig själv hela tiden. 

 

Dessutom har jag egentligen inte många bekymmer. Om jag ska vara helt ärlig. Det är äntligen sommar, jag har ett jobb som jag trivs med, jag har människor omkring mig som får mig att känna mig uppskattad och om en vecka åker jag till Italien. Som jag längtar!!